Att bygga bo

Som veterinär kommer man tämligen ofta i kontakt med dräktiga (och skendräktiga) tikar som bäddar inför sina kommande valpar. Man hör om hur de hämtar gosedjur och filtar och bygger bo. Hur de gör det så mysigt, skyddande och tryggt som möjligt för sina framtida bebisar.

Människor gör också detta. Det är faktiskt väldigt vanligt hos kvinnor i den senare delen av graviditeten.

You might wake up one morning feeling energetic and wanting to clean and organize your entire house. This urge to clean and organize is known as nesting.

Nesting during pregnancy is the overwhelming desire to get your home ready for your new baby.

Jag har nog haft detta den större delen av graviditeten, får jag erkänna, men det blir mer och mer påtagligt för varje vecka som går.

If your baby is arriving late spring or into summer, you desire for nesting may be intensified.

I mobilen har jag långa listor på allt som behöver göras, från allmänna projekt (som jag har haft på vänt i flera år men nu helt plötsligt känner mig manad att avsluta) till vad jag ska packa i förlossningsväskan, till allt som behöver fixas innan bebis kommer som har direkt anknytning till bebis, till en ren och skär budget för allt bebisrelaterat.

Och som resultat: jag är helt slut. Alla listor ligger och bollar i mitt huvud och det spritter i mig med allt som ska organiseras och planeras och ordnas. Jag har en väldigt stark känsla av att jag bara vill att allt ska vara klart, SEN kan jag bara sätta mig ner i soffan och slappna av.

Om jag ändå bara kunde göra allt på en gång. Men många av sakerna handlar om att invänta rätt tidpunkt (som att ansöka om föräldrapenning och packa det sista till förlossningsväskan), att invänta nästa lön (så att man har råd att köpa ytterligare en vara på sin lista) och att vissa saker tar så lång tid att göra/avsluta (fotoböcker och filmer).

Hade jag bara varit hemma så hade bo-byggandet antagligen varit mycket smidigare. Men istället ska man jobba och gå igenom allt extra runt omkring. Som att försöka hitta tid till att göra yoga och gå på en promenad. Som att renovera hallen hemma. Som att behöva typ flyttstäda hela bostadsrätten för att Riksbyggen har bestämt sig för att göra en statuskontroll av boendet när jag är i 8e månaden. Som att försöka få ihop lite mer pengar genom att jobba extra. Som att gå på alla barnmorskebesöken. Som att boka in föräldrakurser och visning på sjukhuset. Som att planera för ett bröllop samtidigt.

Det är som jag sa till min lillasyster; det känns som att jag måste stressa en massa nu för att kunna slappna av sen. 

Jag vill inte behöva känna en stress när bebisen väl har anlänt att jag har missat att göra något så att jag kommer att sitta och störa mig på det när jag sitter och ammar eller nåt. Då vill jag bara kunna – i lugn och ro – sitta och stirra på det där lilla livet i mina armar och inte bry mig om något runtomkring.

Men egentligen är det ett litet märkligt beteende; att allt ska vara klart innan. Precis som att man inte kommer att ha minsta chans att göra det efter man har blivit mamma. Men instinkten är stark och överväldigande…