Årsfilm 2016

Endast en vecka har gått på det nya året, men jag har redan lyckats sätta ihop årsfilmen för 2016 (hurra för mig!).

Merely a week into the new year and I’ve already managed to complete the 2016 year compilation video (yay for me!).

Årsfilm 2015

Det tog mig alldeles för lång tid. 2016 är nästan slut. Men äntligen har jag haft tid att sätta ihop en kort representation av vad jag gjorde år 2015 (året jag flyttade tillbaka till Skåne).

all I want for Christmas

Julafton 2014 firades tre gånger. Enligt tradition var det först julbord med farmor (hemma hos min far detta år) runt lunch på julafton, följt av Kalle Anka klockan 15.

img_4230edit2

img_4236edit2

img_4243edit2

Bilden blev tyvärr suddig då min blixt inte riktigt var med på noterna. Men jag tyckte det var en så härlig bild av värdarna att jag inte kunde låta bli att lägga upp den.

Kusin Jonas och Elins lilla Alice.

img_4273web

Julaftonskvällen spenderades hos mor. Det var den lugnaste julen jag någonsin har haft. Vi var bara 5 personer och åt allt annat än julmat.

Annandag jul var det dags för julfirande hos Emil och Linda, plus deras barn. Det var mor, Sven-Arne, Fanny, Linda, Emil, Juni, Loke och jag som åt gott och öppnade julklappar.

img_4274editweb

img_4292editweb

img_4285editweb

img_4324editweb

Kvällen avslutades med ett varmt bad i deras utomhusjacuzzi.

Den 30/12 åkte sällskapet som hade varit hos Emil och Linda på annandagen till min moster, hennes man Ingvar och deras två hundar.

img_4347editweb

img_4350editweb

Där fick vi god mat innan det blev ett besök ute i stallet hos mosters hästar, för att avsluta kvällen med julklappsspelet.

img_4367editweb

img_4355editweb

Dagen därpå, på nyårsafton (den första nyårsafton jag har haft hemma på 5 år) var det firande hemma hos mor. Det blev grön ärtsoppa till förrätt, renkött till huvudrätt och glassbomber (MUMS!) till efterrätt.

Och här kommer en liten film om julfirandet i familjen Ripa.

tröstätning

tröstäta
verb 

  1. äta för att trösta sig när man mår psykiskt dåligt

Kanske egentligen inget sånt där koncept som jag vanligtvis ser mig falla för, då jag egentligen inte är mycket för att trycka i mig mat när jag inte mår bra psykiskt. Men däremot godis. Det är min tröst och min belöning när jag mår dåligt respektive när jag har gjort något bra. 

Detta blir en särskild kontrast mot känslor en helg som denna. Då jag är nere i Skåne och mår väldigt bra. Mitt sötsug är då i princip obefintligt. Normalt ligger mitt sötsug på runt 30 på en skala från 1-10 på en ”vanlig” dag. När jag är hemma med familjen och släpper stressen, blir jag nöjd på vanlig mat och känner inte minsta sug efter sånt jag inte borde äta.

Så om jag bara kan må bra hela tiden skulle mitt liv vara så mycket bättre. På så många olika nivåer.

Som tillägg har jag i helgen sett ”Mockingjay Part 1” med kusin Anna, syster Fanny, svägerska Madde, bror Emil och mor. Den var precis så bra som jag förväntade mig. 

En del av filmen hänger särskilt kvar, vilket har resulterat i flera ”omspelningar” på hög volym i bilen på väg upp mot Skara. Musik av James Newton Howard och stämma av Jennifer Lawrence (som spelar huvudrollen i Hungerspel-filmerna).

Imorgon är det jobb igen och kampen mot sötsuget startar (antagligen) upp på nytt.

in the name of sickness and love

Ligger hemma med feber, yrsel och illamående och tittar på familjefilm. Det slår mig (än en gång) efter att ha tittat på mina två bröders bröllop, med tårar i ögonen, hur fantastiskt underbar familj och släkt jag har. Hur mycket jag älskar dom allihopa och hur mycket jag saknar dom.

Resan till Sälen 2009 tillsammans med 25 släktingar förblir en av mina favoritresor och jag tycker det är helt underbart att vi alla trivs så bra ihop. Och de glädjetårar, kramar och glad buggdans i filmen från Eric och Maddes bröllop får mig alltid att gråta (in a good way).

Sommar 2014

Sommaren 2014 kom och har nu gått. Utanför fönstret är det 20-gradig sensommarvärme, men eftersom vi har gått in i september brukar man kalla detta höst (trots bara ben och soliga dagar). 

Därför blir det dags att summera sommaren 2014 med en film. Sommaren innebar för det mesta, för mig, återhämtning. Mycket sömn och lata dagar med att skriva på en roman. Men ibland tog jag mig utanför lägenheten för lite äventyr.

– I slutet av maj var det grillkväll i Hentorp
– I början av juni var det student för lillasyster Fanny och kusin Anders
– Sedan blev det ett besök i storebror plus familjs torp
– Under midsommarhelgen träffade jag min australienska kurskompis Emily
– Storebrors familj och mor hade hyrt en stuga i Vimmerby, så vi besökte Astrid Lindgren sevärdheter i några dagar
– Spenderade fem dagar på min ex-arbetsplats i norra Norge (Alta + Kautokeino)
– Spenderade fyra dagar på Gotland med kusin Anna

Filmbevis nedan:

I slutet på förra veckan styrde jag bilen mot östra delarna av Sverige; nämligen Vimmerby. Lite utanför Vimmerby hade bror Emil och Linda hyrt hus tillsammans med min mor, Fanny och Sven-Arne.

När jag kom fram runt 10-tiden på torsdag morgon, skulle Juni direkt visa hur man klättrade i det stora trädet på tomten.

Nyfikne Loke var inte långt efter.

Någon timme senare var vi på väg till Bullerbyn. Eller i alla fall där de spelade in Astrid Lindgrens ”Bullerbyn”.

Husen där inspelningen skedde är privatägda och både norr- och sörgården var stängda för allmänheten. Men en gammal farbror, som bodde i mellangården, visade upp sin tomt.

Trots att trädgården var tämligen oskött och det hängde gamla, otvättade gardiner i fönstrena bredvid plastblommor, så var tomten idyllisk. Men det var samtidigt svårt att leta sig tillbaka i minnen till gårdarna man hade sett i film. Lite hade förändrats sedan inspelningen.

Här radade samtliga hus upp sig.

Detta var ladan.

Därefter åkte vi för att äta lunch. Det blev ungefär 1 timmes väntan innan vi fick mat; inte den snabbaste serveringen. Loke hade tur; för honom blev det uppvärmd medhavd barnmat, så han åt långt innan oss.

Sedan styrde vi bilen mot Katthult, Emil i Lönnebergas hemtrakter.

Även här bor det människor. Måste vara jobbigt att ha dessa turister på sin tomt, dag in och dag ut.

Juni, Sven-Arne och Loke intresserade sig för hönsen. Särskilt Loke.

Här bodde Emil med familj.

Juni i Snickarboden.

Loke tyckte det var fruktansvärt otrevligt att stå på en stubbe.

Hemma på kvällarna vid huset var det grillning varje kväll och en avslappnande tystnad. I alla fall när barnen hade gått och lagt sig. Emil blåste såpbubblor som Juni jagade.

Detta är huset vi bodde i.

På fredagskvällen tog jag kameran med mig för att fånga kvällssolen längs med stigen ner till en närliggande sjö.

Där fanns det en privat brygga som möjliggjorde dagligt bad i, aningen gulaktigt, varmt sjövatten.

Emil och Linda.

Båthuset. På fredagen provade Sven-Arne, Emil, Juni och jag att fiska. Jag fick ro och fick blåsor på insidan av tummarna. Men roligt var det.

Runt halv fem på lördagsmorgonen gick jag upp för att dokumentera soluppgången.

Gräset var tungt av väta och fåglarna hade knappt vaknat när jag långsamt tog mig ner mot sjön.

Vattenånga från sjön.

Sedan gick jag tillbaka och sov i ytterligare 2 timmar. Sov gjorde jag i tält på madrass under dessa dagar. Det var väldigt mysigt.

Lördag kom med fortsatt soligt väder och vi åkte till Västervik. Emil och jag körde i min bil, då planen var att jag skulle åka direkt hemåt efter besöket i Västervik.

Det var marknad denna lördag och stan brommade högljutt av motorcyklar då det var MC-dagarna i Västervik.

Juni och Emil.

Detta var storgatan.

Nere vid hamnen.

Efter en mycket god lunch på ett italienskt ställe (det blev god kycklingssallad för mig) begav jag mig hemåt, efter underbart avslappnande dagar i Vimmerby med solsken, sjöbad, grillning och tältning.