Att jobba som gravid…

d653739c5a000fe1422617e1bbf5de0e

Jag börjar bli riktigt trött nu. Jag tror inte direkt att det är de extra kilona jag bär på som tröttar, utan mer att jag kör på i samma tempo som förut. Min hjärna går på högvarv för att hålla allt i minne, för att dubbelkolla och försöka undvika misstag, för jag märker att tankegångarna är långsamma och spridda. Det är knappt så att jag vågar berätta för arbetskollegor att det är svårt att hålla allt i huvudet just nu, för jag vill inte få dem att tro att jag inte går att ”lita på”, att jag inte kan utföra mina arbetsuppgifter som vanligt osv. Men ju mer jag koncentrerar mig på att inte missa något och att inte göra några stora fel, desto tröttare blir min hjärna och desto mindre kommer jag ihåg vad jag har gjort och inte har gjort. Jag kan tänka tillbaka fem minuter i tiden och inte ha en aning om jag har gjort ett steg i en process eller inte.

Det är skrämmande för mig då det påminner mig lite om när jag började bli utbränd. Den där känslan av att hjärnan inte fungerade samtidigt som den gick på högvarv. Känslan av att tappa kontrollen.

average-night1-1024x356

De kallar det graviditetshjärna och kanske är det det som har drabbat även mig. Eller så är det för att jag sover så dåligt. För att jag helt plötsligt vaknar med svett i nacken (jag som alltid fryser), inte kan sova ordentligt (jag har alltid sovit på mage – svårt nu…) och har svårt att andas. Kanske är mitt hjärnkontor så utmattat för att jag känner att jag har smått syrebrist hela tiden. Kanske borde jag bara ta lite pauser då och då. Låta mig själv vila. Inte trycka på. Inte göra allt så snabbt som jag brukar.

När jag informerade barnmorskan idag om min trötthet menade hon på att jag skulle noggrant tänka över att prata med deras läkare om att eventuellt sjukskriva mig innan förlossningen. I alla fall från någon av mina arbetsplatser.

Things_men_should_know_about_pregnant_women9

Men jag orkar inte. Jag vill inte börja ”bråka” om sjukskrivning just nu när jag precis har lämnat hela processen om att ansöka om föräldrapenning bakom mig. Och jag har dålig ekonomisk möjlighet att sluta jobba heltid tidigare. Jag behöver varenda öre så länge jag bara kan.

Jag älskar det där lilla knytet i min livmoder så oändligt mycket redan. Jag längtar efter varenda spark, även de sparkar som riktas rakt upp i revbenen och lungorna. Och om jag kunde bestämma helt oberoende av ekonomi och annat klabb så skulle jag bara sitta hemma och njuta av att vara gravid, ta lite tupplurer när jag behövde och börja förbereda mig på att bli mor. Men sån är inte verkligheten.

Missförstå mig inte: jag tycker inte att graviditeten är jobbig. Jag tycker den är väldigt spännande och fantastisk. Förutom lite brist på luft i lungorna, dålig sömnkvalité, spring i benen och ryggont så har jag en väldigt bra graviditet. Och jämfört med andras skräckhistorier så mår jag helt oförskämt bra. Jag kan fortfarande röra mig precis som vanligt (trots att man blir lättare andfådd) och går fortfarande på gymmet 1 gång i veckan. Problemet ligger i att denna sista delen av graviditeten kanske inte borde kombineras med 42 timmars arbetsvecka.

35 arbetsdagar kvar…

Det klarar jag. Måste bara börja fokusera på att återhämta mig på helgerna istället för att flänga runt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s