Kräftskivan på torpet

Jag har inte varit på många kräftskivor i mitt liv. Jag tror att jag endast har varit på en. På jobbet i Skövde. Det är nog mest för att vi inte har haft för vana i min familj att ha kräftskiva.

Men i år kände storebror med familj lite för att prova på att ha kräftskiva på torpet.

Innan maten blev det badminton, ta-fatt, gungande och några turer i rutschkanan. Loke håller på att lära sig att spela badminton och han har ett koncentrationsansiktsuttryck som heter duga. Det ser – för det mesta – ut som att han är extremt arg på badmintonbollen. Här följer några (underhållande) bilder för att representera det.

Det verkar som om Loke misstror att hans storasyster kan spela bollen till honom…

Efter alla dessa galenskaper dukades det upp till mat. Med de där kräftorna. Som knappt någon visste hur man åt. Marcus hade ätit kräftor tidigare och började så smått instruera herrskapet. Loke som satt bredvid Marcus följde noggrant instruktionerna.

Och annars fick man bara försöka kika på sin granne för att se hur det går till. Som Sven-Arne gör här nedan.

Till kräftorna blev det Västerbotten- och kantarellpaj, som Linda så snällt hade gjort glutenfria så att även Hans och jag kunde äta dom. Jag höll mig till pajerna och salladen. Även ett gott fröknäcke mumsade jag på. Kräftorna höll jag mig däremot ifrån. Jag godkänner inte hur man tar livet av de där djuren och tycker det hela ser väldigt makabert ut. Men det är en annan diskussion.

Huvudrätten följdes av melon, vindruvor och ost. När mörkret sedan föll över det fridfulla torpet tändes de kulörta lamporna ovanför våra huvud och det serverades te och kaffe till en blåbärskaka med grädde. Då hade Loke somnat i soffan, armarna hårt omslingrade runt sin faster Fannys arm.

Mätta och belåtna lämnade vi torpet vid halv elva. Det var en väldigt mysig och lugn (förutom barnstoj) kräftskiva. Det duggade lite då och då, men annars var det uppehåll så att vi kunde stanna ute hela kvällen. Underbart. Särskilt efter den regniga sommaren vi har haft…

Nedan, film:

Ett torp med röda väggar och vita knutar

Igår var Marcus och jag på besök hos min bror med familj. De har ett torp utanför Röstånga där de spenderar mycket av sin lediga tid under årets samtliga årstider.

Men nu på försommaren – när allt har slagit ut, äppelträden blomstrar och insekterna än inte har blivit för många – är torpet som mest idylliskt.

Vi hade knappt varit på torpet i några minuter innan min brorsdotter Juni kom med en padda. Hon älskar att plocka upp grodor, paddor, larver… djur av alla dess slag egentligen.

Efter lite rundtur – en titt i det frodiga grönsakslandet, ett besök i trädkojan – lite studs på studsmattan och lite fotboll, blev det fruktsallad i trädgården.

Loke var förkyld och Juni somnade på den hemmagjorda bänken.

Loke är en riktig liten pajas. Men trots deras ålderskillnad, är Marcus lika mycket pajas. I alla fall inför kameran.

Efter fika vandrade vi ner till Rönne å, där det blev försök till fiske med både metspö och håv.

Vädret höll sig soligt och varmt. En väldigt mysig dag.

Sedan var det dags att åka hem och leta fästingar…

Sommar 2014

Sommaren 2014 kom och har nu gått. Utanför fönstret är det 20-gradig sensommarvärme, men eftersom vi har gått in i september brukar man kalla detta höst (trots bara ben och soliga dagar). 

Därför blir det dags att summera sommaren 2014 med en film. Sommaren innebar för det mesta, för mig, återhämtning. Mycket sömn och lata dagar med att skriva på en roman. Men ibland tog jag mig utanför lägenheten för lite äventyr.

– I slutet av maj var det grillkväll i Hentorp
– I början av juni var det student för lillasyster Fanny och kusin Anders
– Sedan blev det ett besök i storebror plus familjs torp
– Under midsommarhelgen träffade jag min australienska kurskompis Emily
– Storebrors familj och mor hade hyrt en stuga i Vimmerby, så vi besökte Astrid Lindgren sevärdheter i några dagar
– Spenderade fem dagar på min ex-arbetsplats i norra Norge (Alta + Kautokeino)
– Spenderade fyra dagar på Gotland med kusin Anna

Filmbevis nedan:

I’ve got sunshine on a cloudy day

Torsdagen den 10/7. Det är i genomsnitt 27 grader utomhus, med fläktande vind.

Klockan har precis passerat fem på eftermiddagen och jag går runt i underkläder i min lägenhet. Lägenheten där fönster är öppna både mot öst och väst och värmen böljar in genom den vidöppna balkongdörren.

För några timmar sedan låg jag på en gräsmatta vid Simsjön. Min första gång där. Solen stekte huden medan P3 tjattrade på i mina öron. Trots en väldigt bra AC, blev hemfärden runt två-tiden med helt nedvevade (även fastän ”nedvevad” inte riktigt beskriver den process de moderna bilarna använder nuförtiden för att öppna ett bilfönster) bilrutor för att lukta och andas in sommaren som fladdrade i det utsläppta håret.

Genom Spotify strömmade min sommarblandning. ”Sommartider”, Roxette, ”Elle Elle”, ”Danza Kuduro”. Men när ”La Primavera” började arbeta sig igenom basen i bilstereon, började tårarna beta sig nerför mina kinder. Att det verkligen finns något som ”glädjetårar”. För det är vad sommaren är för mig. Glädje. Så mycket att jag ibland känner att jag spricker.

Sommaren, som faktiskt var den största anledningen bakom mitt val att plugga i Australien (inte skolor). Jag söker mig efter värmen och är verkligen inte den som säger vitt och brett att jag längtar efter sommaren för att i nästa andetag beklaga mig för att det är för varmt.

Så här vandrar jag omkring, i lägenheten, och njuter av den varma luften, av att knappt behöva ha något på mig, av att det svettas mellan mina lår när jag sitter framför datorn och att jag hör hur Sverige runt omkring mig vaknar till liv.

Det bästa är att detta kanske bara är början. För vi har ju hela juli och augusti kvar. Och förhoppningsvis kommer det fler fina dagar.

lycka är att vara brun…?

Jag har faktiskt inget emot min bleka hudton under vinterhalvåret. Jag tycker det går bra ihop med den röda nyansen i mitt hår och i kall temperatur utomhus blossas mina kinder hälsosamt röda. Men på sommaren vill jag ha en brunare nyans. I Sverige, med dess få soltimmar och mycket moln, är det nästan omöjligt för mig att få mer än en mycket ljus brun nyans.

Den bästa solbrännan hade jag i Australien, i början på 2009. Den solbrännan lyckades jag få efter att ha spenderat varje dag utomhus i australienskt solväder i ca 30 dagar, vilket inkluderade mycket strandtid och bad. Bilden ovan är tagen sista veckan i Australien och jag har t.o.m. lyckats bli brunare än killen i mitten – som bodde i Melbourne men helt klart jobbade och därför inte hade tid att vara i solen (precis som jag alla de åren jag bodde i Australien men inte var mycket brunare för det eftersom jag var i skolan och det var för varmt för att plugga utomhus).

Så ja, detta blev ett inlägg om inget alls egentligen. Bara att det finns tillräckligt mycket pigment i mig att bli riktigt brun. Bara inte i Sverige.

grillkväll i Hentorp

Förra fredagen var det väldigt varmt i mellansverige. Termometern vibrerade mellan 26-27 grader och fuktigheten var hög. Vilket gjorde det nästan *för* varmt (om det är möjligt i Sverige). Vi hade i alla fall bestämt oss för att grilla. Engångsgrillar inhandlades, vi drog ut en bänk på gräsmattan utanför Majas och Emelies lägenheter och ett flertal hundar bands fast i bänken. Sedan var det bara att grilla.

Maja och Jennie såg lite likadana ut. Svara linnen med likvärdiga solglasögon. Och så blont hår.

Lee satt och gassade i solen.

Maja var hundvakt åt hennes kompis Emmas hundar; Hobbe och Speed. På grund av storleken på Majas lägenhet (och storlek på hundar) så delades vårdnaden om hundarna; Hobbe fick bo hos Emelie och Speed stannade hos Maja.

Jag testade på min första engångsgrill med paleo-mat.

Tjejernas mat.

Hobbe och Jennie.

Hobbe är typ 1 år gammal, men kommer nog alltid att se ut som en valp.

Ett sånt där kort där ingen tittar in i kameran. Men det visar att Jocke (Lees fästman) och Jonna (veterinär som hjälper till på jobbet när jag inte är där) också var där.

Jocke och Luna luktar på varandra.

Jonnas hund Karma var också med.

Hobbe och Karma busade, vilket visas fint i denna actionbild tagen av Jocke.

Nedan är en kort film. Av någon anledning hamnade Lee i mycket av filmen; hon var kanske den som var mest medgörlig vid den dagens filmande…

in the garden…

Just nu vill jag ligga i farmors trädgård i en fluffig grön gräsmatta under en klarblå himmel med enstaka tunna molnslöjor, omgiven av grönska, värme och doften av syrener. 

Am I turning into rabbit, or is it just me?

Inte nog med att jag nästan precis har kommit över mitt kroniska trötthetssyndrom, nu bestämmer sig min kropp för att inleda hösten med kraftigt svullna/reaktiva lymfkörtlar. På bara två dagar har lymfkörtlarna på högra sidan av min nacke svullnat upp. Nu spänner det i huden för att det inte finns mer utrymme att svullna på, till den grad att det gör ont att prata och ont att vända på huvudet. 

Det underliga är att jag inte har ont inuti halsen och det syns inget inuti själva halsen. Kan inte riktigt förstå mig på vad som har hänt. Min läkare blev lite orolig att jag hade fått harpest (vilket är en zoonos – smittbart till människor) då jag avlivade en kanin med misstänkt kaninpest (inte samma som harpest dock) för exakt en vecka sedan. Man kan såklart inte var helt säker på att den kaninen bara hade kaninpest. Den kanske hade haft stenotur och fått harpest samtidigt. 

Men men. Läkaren ringde infektionscentralen som blev eld och lågor (arbetsskada?) över ett misstänkt fall av tularemi och antikroppar togs. Omprov ska tas om 2-3 veckor. 

Till saken hör att det är kaos på jobbet just nu då de lägger nytt golv. Kanske har det kommit fram någon smitta efter att de har rotat i mycket där, då flera på jobbet har lite konstiga hals-besvär. Vem vet vad som kan överleva i golven på en 30+ djurklinik?

Men… Nu när vi går in i hösten är det dags för en ”Vad gjorde du i sommar?”-film.

det händer nog att Jonatan, vill ha en polkagris ibland

Första helgen i augusti var (som nämndes i förra inlägget) min kusin Anna hos mig uppe i Skara. De första 1.5 dag satt hon i min lägenhet och tittade på Netflix medan jag jobbade.

Men på lördagen bar det iväg till andra sidan Vättern – nämligen till Gränna. Det var en otroligt varm sommardag (32 grader enligt mobilen) som avslutades med grillning hemma på balkongen medan det åskade, blixtrade och monsunregnade utanför. Men det var först på kvällen. Innan dess var det mycket äventyr i Gränna och på Visingsö.

På söndagen åkte vi till Karlsborg, Sveriges reservhuvudstad, och vandrade omkring på en 1 timmes guidad tur inne på Karlsborgs fästning.

Detta är filmen. Fotona kommer senare. Är inte redigerade än.

remember Sydney

Det blir inte så många (eller frekventa) inlägg på bloggen när man spendera den mesta av sin lediga tid med att sova.

Men nu längtar jag till sommaren och semester. Därför var det läge att lägga upp ett minne från Sydney i slutet av 2008, början av 2009, där Gaby och jag semestrade i en månad.

Film skapad 2009 med Windows Movie Maker