Happy Birthday, Amadeo!

Amadeo befann sig fortfarande i Sverige på sin 2-årsfödelsedag. När han fyller tre är han antagligen i Kanada.

Nästan en månad efter hans födelsedag (idag, för att vara exakt) flyger Amadeo och familj till Vancouver. Amadeo kommer att bli en riktig kanadensare, tror jag.

Men dessförinnan, i en hyreslägenhet på Raus (Hbg), firades Amadeo med korv med bröd och glasstårta, medan syster Olivia och kusinerna Juni och Loke klädde ut sig till älvor och hade skrämseldisko på toaletten.

IMG_1798edit

Sedan önskade mor ett foto på samtliga fyra barnbarn. Det var lättare sagt än gjort att koordinera barnen…

IMG_1793edit

Och sen sjöng vi för Amadeo, både på svenska och engelska. Även brandvarnaren hängde på.

En väldigt fin dag, med vädret på vår sida.

Hoppas du får ett spännande andra år, Amadeo! ❤

Ett torp med röda väggar och vita knutar

IMG_1663edit

Igår var Marcus och jag på besök hos min bror med familj. De har ett torp utanför Röstånga där de spenderar mycket av sin lediga tid under årets samtliga årstider.

IMG_1665edit

Men nu på försommaren – när allt har slagit ut, äppelträden blomstrar och insekterna än inte har blivit för många – är torpet som mest idylliskt.

Vi hade knappt varit på torpet i några minuter innan min brorsdotter Juni kom med en padda. Hon älskar att plocka upp grodor, paddor, larver… djur av alla dess slag egentligen.

IMG_1670edit

Efter lite rundtur – en titt i det frodiga grönsakslandet, ett besök i trädkojan – lite studs på studsmattan och lite fotboll, blev det fruktsallad i trädgården.

Loke var förkyld och Juni somnade på den hemmagjorda bänken.

Loke är en riktig liten pajas. Men trots deras ålderskillnad, är Marcus lika mycket pajas. I alla fall inför kameran.

Efter fika vandrade vi ner till Rönne å, där det blev försök till fiske med både metspö och håv.

IMG_1708eddit

IMG_1752edit

Vädret höll sig soligt och varmt. En väldigt mysig dag.

Sedan var det dags att åka hem och leta fästingar…

all I want for Christmas

Julafton 2014 firades tre gånger. Enligt tradition var det först julbord med farmor (hemma hos min far detta år) runt lunch på julafton, följt av Kalle Anka klockan 15.

img_4230edit2

img_4236edit2

img_4243edit2

Bilden blev tyvärr suddig då min blixt inte riktigt var med på noterna. Men jag tyckte det var en så härlig bild av värdarna att jag inte kunde låta bli att lägga upp den.

Kusin Jonas och Elins lilla Alice.

img_4273web

Julaftonskvällen spenderades hos mor. Det var den lugnaste julen jag någonsin har haft. Vi var bara 5 personer och åt allt annat än julmat.

Annandag jul var det dags för julfirande hos Emil och Linda, plus deras barn. Det var mor, Sven-Arne, Fanny, Linda, Emil, Juni, Loke och jag som åt gott och öppnade julklappar.

img_4274editweb

img_4292editweb

img_4285editweb

img_4324editweb

Kvällen avslutades med ett varmt bad i deras utomhusjacuzzi.

Den 30/12 åkte sällskapet som hade varit hos Emil och Linda på annandagen till min moster, hennes man Ingvar och deras två hundar.

img_4347editweb

img_4350editweb

Där fick vi god mat innan det blev ett besök ute i stallet hos mosters hästar, för att avsluta kvällen med julklappsspelet.

img_4367editweb

img_4355editweb

Dagen därpå, på nyårsafton (den första nyårsafton jag har haft hemma på 5 år) var det firande hemma hos mor. Det blev grön ärtsoppa till förrätt, renkött till huvudrätt och glassbomber (MUMS!) till efterrätt.

Och här kommer en liten film om julfirandet i familjen Ripa.

I slutet på förra veckan styrde jag bilen mot östra delarna av Sverige; nämligen Vimmerby. Lite utanför Vimmerby hade bror Emil och Linda hyrt hus tillsammans med min mor, Fanny och Sven-Arne.

När jag kom fram runt 10-tiden på torsdag morgon, skulle Juni direkt visa hur man klättrade i det stora trädet på tomten.

Nyfikne Loke var inte långt efter.

Någon timme senare var vi på väg till Bullerbyn. Eller i alla fall där de spelade in Astrid Lindgrens ”Bullerbyn”.

Husen där inspelningen skedde är privatägda och både norr- och sörgården var stängda för allmänheten. Men en gammal farbror, som bodde i mellangården, visade upp sin tomt.

Trots att trädgården var tämligen oskött och det hängde gamla, otvättade gardiner i fönstrena bredvid plastblommor, så var tomten idyllisk. Men det var samtidigt svårt att leta sig tillbaka i minnen till gårdarna man hade sett i film. Lite hade förändrats sedan inspelningen.

Här radade samtliga hus upp sig.

Detta var ladan.

Därefter åkte vi för att äta lunch. Det blev ungefär 1 timmes väntan innan vi fick mat; inte den snabbaste serveringen. Loke hade tur; för honom blev det uppvärmd medhavd barnmat, så han åt långt innan oss.

Sedan styrde vi bilen mot Katthult, Emil i Lönnebergas hemtrakter.

Även här bor det människor. Måste vara jobbigt att ha dessa turister på sin tomt, dag in och dag ut.

Juni, Sven-Arne och Loke intresserade sig för hönsen. Särskilt Loke.

Här bodde Emil med familj.

Juni i Snickarboden.

Loke tyckte det var fruktansvärt otrevligt att stå på en stubbe.

Hemma på kvällarna vid huset var det grillning varje kväll och en avslappnande tystnad. I alla fall när barnen hade gått och lagt sig. Emil blåste såpbubblor som Juni jagade.

Detta är huset vi bodde i.

På fredagskvällen tog jag kameran med mig för att fånga kvällssolen längs med stigen ner till en närliggande sjö.

Där fanns det en privat brygga som möjliggjorde dagligt bad i, aningen gulaktigt, varmt sjövatten.

Emil och Linda.

Båthuset. På fredagen provade Sven-Arne, Emil, Juni och jag att fiska. Jag fick ro och fick blåsor på insidan av tummarna. Men roligt var det.

Runt halv fem på lördagsmorgonen gick jag upp för att dokumentera soluppgången.

Gräset var tungt av väta och fåglarna hade knappt vaknat när jag långsamt tog mig ner mot sjön.

Vattenånga från sjön.

Sedan gick jag tillbaka och sov i ytterligare 2 timmar. Sov gjorde jag i tält på madrass under dessa dagar. Det var väldigt mysigt.

Lördag kom med fortsatt soligt väder och vi åkte till Västervik. Emil och jag körde i min bil, då planen var att jag skulle åka direkt hemåt efter besöket i Västervik.

Det var marknad denna lördag och stan brommade högljutt av motorcyklar då det var MC-dagarna i Västervik.

Juni och Emil.

Detta var storgatan.

Nere vid hamnen.

Efter en mycket god lunch på ett italienskt ställe (det blev god kycklingssallad för mig) begav jag mig hemåt, efter underbart avslappnande dagar i Vimmerby med solsken, sjöbad, grillning och tältning.

små grodorna små grodorna

Årets midsommar blev ingen ”vanlig” midsommar. Jag skulle nämligen få besök av min australienska väninna Emily som var på rundresa i Europa. Hon är, sedan ca 2 år tillbaka, bosatt i London, men jobbar mest vikariat så att hon har möjlighet att resa däremellan. Det blir inget sparande till pensionen, som hon förklarade för mig.

Emily anlände med tåg från Köpenhamn på torsdag kväll. Då körde jag först ner henne till Nybo för att visa runt lite där. Vi anlände hemma hos mor lagom till kvällsmaten.

På fredagen, midsommarafton, hade jag bestämt att jag skulle ta med Emily till midsommarfirandet på Örenäs Slott. Jag har själv aldrig varit där under just den traditionen, då vi alltid firar hemma. Men i år skulle vi fira lite senare, så då passade det bra. Dessutom hade jag hört rykten om att de skulle dansa i folkdräkt där och tyckte att det skulle vara roligt att visa Emily.

Men innan dess gick vi ut för att plocka blommor som sedan skulle användas till midsommarstången hemma.

Vädret var fint under den tidiga delen av dagen..

Runt lunch infann vi oss på gräsmattan framför Örenäs Slott med utsikt över Ven och Danmark. Molnen hopade sig och hotade, men det blev inget regn. Istället kände vi av uttorkning där vi satt och väntade och solen brände både axlar och ansikte. Firandet började nämligen 2 timmar efter den utsatta tiden i tidningen. Men under denna tid hade vi mycket att prata om.

Till sist började människor röra på sig och vi såg midsommarstången bäras fram till centrum, för att stöttas upp till sin fulla längd med brädor.

Sedan blev det folkdans.

Vi stannade inte så länge efter det. Mest för att det hade blivit så försenat. Vi hade ju en midsommarstång att klä. 

Emily fick en midsommarkrans.

Emily och jag.

Sedan började det strömma in gäster. Här är kusin Anna med världens största midsommarkrans. Hon och farmor hade grejat ordentligt.

Farmor tramsade sig lite, för hon tycker inte om att vara med på kort.

Efter mycket mat (och innan jordgubbarna), var det dags att bära ut midsommarstången till den kommunala gräsmattan utanför.

Här står Olivia och funderar över livet.

Eric och Sven-Arne fick, precis som förra året, i uppgift att sätta upp midsommarstången.

Jag tycker att Emily och jag hade gjort ett hyfsat bra jobb med årets midsommarstång faktiskt.

Midsommarstångsbild.

Sedan körde dansen igång. Det var många som var med och dansade. Även Emily. Hon var duktig på att imitera alla märkliga rörelser vi hade för oss. Och syskonbarnen tyckte det där med att dansa och sjunga runt en stång var superroligt.

Loke är nöjd med det lilla.

Sedan fick han syn på min kamera.

Detta är utomhuskrypning.

Hans försökte sätta krans på Loke…

…men Loke tyckte mest att den var lite läskig.

Det var bättre med gammalt skräp som man hittar i gräsmattan.

Och så kameran förstås.

Och här har vi en påklädd Näcken. Eller endast Hans i en midsommarkrans.

Fanny hade varit i farten igen…

 

På midsommardagen (lördag) hade jag planerat in en mini-Skåneresa. Emily skulle ju få se något när hon var här. Själv har jag inte varit på Skåneresa sedan trean och när Emily och jag inledde den 1.5 timme långa bilfärden till vår destination kändes det lite löjligt att vi hade övernattningar på vår Skåneresa i 3:an. Men det är klart, vi åkte ju lite mer norrut än vad Emily och jag gjorde midsommardagen.

Vi hamnade vid Ales Stenar och var förvånade över hur mycket folk där var på den där blåsiga midsommaraftonen.

Jag figurerar faktiskt i rätt så många kort i detta blogginlägg. Detta främst för att Emily är väldigt frikostig med att fråga; ”Do you want me to take a photo of you?”

Det blåste verkligen kolossalt mycket. Stod man vid kanten vid kusten så var man tvungen att hålla emot vinden.

Molnen såg lite oroväckande ut över låtsasskeppet.

Emily vid fina vildblommor.

Sedan styrde vi bilen mot Glimmingehus. Det är ett fruktansvärt högt hus med väldigt små fönster.

Det skulle precis börja en guidad tur på svenska när vi anledde. Detta innebar att det var helt tomt i Glimmingehus då turen inleddes på på undervåningen. Så Emily och jag kunde trava ostört igenom våningarna medan jag läste från ett engelskt informationsblad.

Detta var Emilys favoritrum. Det var så hon sa till mig i alla fall.

Jag var inte den ende som fotograferade.

Jag försöker visa hur brant trappan är. Men det är svårt att se.

Sedan åkte vi ut till Dalby. 

Där ville jag se Dalby Stenbrott som på Morgonpasset i P3 hade diskuterats vara en väldigt vacker plats.

Och det var det. Synd bara att vädret var lite sisådär. Men det var ju ändå midsommarhelg, så det var lite väntat.

På vägen hem åkte vi in om Dalby Kyrka. En lite annorlunda kyrka där arkitekturen hade förändrats kraftigt 4 gånger under sin levnadstid.

Sen var det att åka hem till min mors födelsedagsfirande. Detta innebar god grillmat. På söndag förmiddag körde jag Emily till tåget och vinkade av henne. Jag hoppas att hon hade en mysig stund här; det var i alla fall mysigt att ha henne på besök.

för vi har tagit studenten…

Den 5/6 tog min lillasyster Fanny och min kusin Anders studenten. Fanny sprang ut som bagare i Helsingborg medan Anders sprang ut som lantbrukare i Svalöv.

Precis efter lunch samlades Madde, Olivia, Hans, Sven-Arne, mor och jag vid Sundspärlan för att se när Fanny sprang ut.

Solen värmde och Olivia fikade.

Sedan kom Linda, Emil, Loke och Juni.

Barnen red på axlar, vilket de tyckte var väldigt roligt.

Efter mycket väntan kom till sist Fanny. Kramdjur hängdes runt halsen och kameran försökte fånga ögonblicken.

Studenten Fanny.

Mor, Fanny och Fannys far (min styvfar).

Sedan fick skylten ben när syskonbarnen började delta i posérandet.

Det var uppdukat till studentmiddag på Hamnpaviljongen i Ålabodarna.

Fanny erhöll silver.

Maten dukades upp; Anna och mor grejade en massa i köket. Vi väntade ett bra tag på att Fanny skulle infinna sig. Hon hade åkt vidare i Helsingborg på flak och visselpipande.

Syster Nicole och kusin Sara.

Lillebror Patrik hade fluga.

Den nyaste medlemen i släkten. Kusinbarn Alice.

Syskonbarnen är nu så pass stora att ingen av dom sitter stilla särskilt länge. Som tur var fanns det en lekplats i hamnen, så det blev mycket bus.

Loke äääälskar att åka rutschkana. Han skrattade ljudlöst – som han brukar.

Här har vi söta Olivia, redo att äta.

Efter maten dukades det fram spettekaka och bakverk gjorda av Fanny.

Mor var väldigt exalterad över att servera fika.

Min styvfar hade lånat en liten Fiat för att hämta Fanny i Helsingborg med. Här står alla männen och beskådar bilen. Typiskt.

Juni.

Olivia och hennes far Eric.

Juni bestämde sig för att ligga ner i rutschkanan.

Maten smakade underbart gott, sällskapet var stort och det var prat och skratt hela eftermiddagen och kvällen.

Även min pianofröken hälsade på. Hon har även undervisat Fanny i piano. 

Anders presentbord.

Anders fick många saker till ett framtida hem.

Fina lillebror Hans och lillasyster Nicole.

Underligt att de alla gjorde samma min. Patrik har här joinat bilden.

 

Kusin Anna med Anders kompis.

Det blev även lite dans i ”uterummet”. Tyvärr var det inte så många som hängde på; det var mest mor, jag och mina syskon.

Kort av Anna-Stina Ripa Andersson

Ovan; Fanny och jag.

Nedan är en film från firandet. Den innehåller filmmaterial filmat av familjen Molin från där Anders sprang ut.

det lilla torpet i skogen

Det har talats mycket om Torpet. Detta ställe ute i skogen utanför Röstånga som Linda har tagit över efter sin farbror. Jag hörde om det i vintras; historier gav då bild till ett kallt litet hus där Emil höll på att riva ut både golv och väggar. Sedan hörde jag om det i våras; då det fortfarande var rätt så kallt ute i skogen och blött. Och det var väl sisådär beboeligt. Sedan kom sommaren och jag började känna mig redo att hälsa på i detta torp i verkligheten. För nu kunde det väl varken vara blött, kallt eller blåsigt.

Det var en varm sommardag lördagen förra helgen som jag lämnade Billeberga bakom mig och styrde bilen mot Röstånga. Torpet var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade sett framför mig ett litet rött hus med vita knutar och jovisst var det så, men det var inte bara ett hus. Och särskilt litet var det inte heller. Bror Emil visade mig runt genom två mindre boningshus, med plats för gäster, ett inglasat uterum och en stor träverkstad. 

Den enda vattenkällan är en hederlig gammal brunn. Tyvärr är vattnet inte drickbart enligt tester, men det är ändå något speciellt i att se Emil hissa upp vatten i en spann ur brunnen för att vattna blommorna.

Det har även tillkommit en gunga till torpet. Ett riktigt mästerverk i min mening. Bror har verkligen lyckats få gungan att kamoufleras.

Brorsdotter Juni kom och mötte mig när jag öppnade bildörren. Sedan var det guidad tur genom handhållning. Därefter studsmatta, lek i kiosk och även blomplockning.

Utanför torpet ligger en liten äng, som tillhör ägorna, där Juni och jag strosade runt för att plocka en liten bukett blommor att ha till matbordet.

Vi hamnade ute på grusvägen vid en ganska stor brevlåda.

Så pass stor att Juni kunde klättra in i den och erbjuda mig bark och torkade löv genom luckan. Brevlådan hade blivit affär. 

Medan brorson Loke tog sin förmiddagslur åkte Linda och Juni för att handla lite lunch. Jag hamnade i hängmattan och stannade världen där ett tag medan jag långsamt gungade sidledes.

Det blev fest. Emil grillade upp en stor bit kött medan Juni hoppade lite studsmatta. Igen.

Grillat kött, grillade grönsaker, bernaisesås… Ja, det smakade väldigt gott.

Loke var inte så där imponerad av maten, då han redan hade matats innan oss. Men när han väl fick en gurkbit på en gaffel sken hela ansiktet upp. Gurkbit utan gaffel = mindre intressant.

Här på den lilla verandan hade Juni affär. Hon sålde sten mot betalning av sten. 

Det ligger även en större skog på ägendomen. Det tog inte många sekunder innan myggen attackerade. De levde visst därinne.

Loke käkar grus, jord, stenar och kottar. Bevisen finns i hans ansikte.

Inne i skogen fanns det troll, enligt familjen. Emil hade byggt en trollbro över ett dike där det rann mycket vatten under den blötare perioden.

Jag måste erkänna; det var faktiskt lite trollskt därinne i skogen.

I skogen plockade vi platta små stenar. Det hade nämligen inhandlats färg och lim som skulle användas till att göra små troll att sätta på stenmuren. Linda var beundransvärd i sitt multitaskande; ålande, snorig son som ville suga på stenar, helst äta färgen och tugga lite på limmet och en dotter som helst doppade penselstrå och hela skaftet i färgburken samtidigt som hon saknade tålamodet att låta färg och lim torka. Ovanpå detta försökte även Linda förhindra att någon tog tag i min kamera eller kladdade färg på mig. Ja, kalabalik på småbarnsfamiljsnivå.

Medan de små trollen torkade blev det ”avslappning” vid den gamla grinden.

Gissa vem som gnagde på grind och försökte få i sig mossan?

Lite blad slank också ner.

Loke levde upp till sin tröja denna dag.

En liten terrorist.

Trots stenar, grus, kottar, mossa, gurka på gaffel och grind så var inte Loke riktigt nöjd. Han försökte även tugga i sig sin fars näsa.

Emil såg lite rädd ut när den där snoriga sonen med nya vassa tänder förgrep sig på honom i hängmattan.

Men allting slutade väl och vid halv fem begav jag mig hemåt igen. Det var riktigt mysigt det där torpet. Jag tackar familjen ödmjukast för underhållningen, det kontrollerade kaoset, blomplanteringen, den goda maten och träningsvärken.

vi drar till fjällen

I första veckan av januari åkte jag till Sälen tillsammans med bröderna Emil, Hans och Patrik, syster Fanny, syskonbarnen Juni och Loke, mor, Sven-Arne och Linda. Så det är kanske dags att nu, när solen börjar värma och knoppar slår ut på träden, att avsluta vintern 2013/2014 med ett inlägg från den resan.

Juni, Loke, Linda och Emil övernattade hos mig mellan lördag till söndag för att förskona barnen från en alltför lång resa. Juni hittade sitt lilla fat, en tesked och salt- och pepparkvarn som hon lekte servering med förra gången hon hälsade på och grejade med det ett tag, iklädd hennes födelsepresent; en rosa klänning från sin faster Josephin.

Jag följde därför med detta gäng i bilen resten av resan upp till fjällen.

Stugan låg på Vintergatan. Husen var små trähus och när mörkret föll glimmade vägen som ur en Astrid Lindgrens saga. Liftarna var precis utanför huset, vi kunde se dom från köksfönstret. Så nära har jag aldrig bott lifterna under de år jag har åkt skidor.

Det var lilla Lokes första tur i Sälen. Han spenderade mest tid passandes av Sven-Arne.

Sportiga Linda.

Fanny vill helst vara anonym.

Och det var första gången Juni stod på skidor.

Patrik var också lite diskret i sin identitet.

De första två dagarna innebar mycket ”ligga i backen” då Hans försökte bestämma sig för vilket håll han skulle ha fästena på snowboarden på. Här hjälper Patrik till.

Första åket; det snöade och var plusgrader.

Mor var redo.

Jag var också redo. Snön var väldigt blöt och tung. Ett stort problem för snowboardsåkarna i gänget, ett tungt och trögt problem för skidåkarna.

Gänget i Patriks skidglasögon.

Såklart fick man åka i liften Ripan också.

Juni åker stollift för första gången.

Det tyckte hon nog var lite spännande.

Emil var första skidinstruktör, men Juni gick även i skidskola.

En dag åkte vi till Valles värld, en avstickande ”äventyrspark” bredvid de vanliga backarna. 

Mor hittade utklädsel.

Gänget i Valles Värld.

Juni hamnade i utkikstornet.

Vanligtvis åker snowboardare ensamma då de sitter gränsle över liftstången. Patrik och Hans var så gulliga för att de oftast åkte tillsammans, och då blir det ju mittemot varandra.

Sedan begav vi oss till Hundfjället för att besöka Trollskogen. Jag har aldrig varit där. Dagen till ära låg det en måttlig dimma över skogen, vilket passade väldigt bra med Trollskogen. Temperaturerna som hade varit på plussidan i början av veckan hade nu börjat trilla och låg runt -14, vilket kändes i tårna efter ett tag. Andra dagen i fjällen regnade det när vi åkte skidor och sedan blev det riktiga minusgrader; sån variation har jag aldrig varit med om när jag har varit på skidsemester.

Det var svårt att fånga dimman, men här var lite av den i alla fall…

Jag hade lovat Carola på jobb att dricka en kopp varm choklad (då jag vanligtvis inte äter socker) på toppen. Det blev riktigt inte av som jag hade tänkt mig; istället blev det en pappersmugg på Hundfjället. Bildbevis ovan.

Sedan kom det väldigt mycket snö. Sista dagen i backen hade det snöat ca 10 cm under natten, vilket innebar att nysnön hade lagt sig ovanpå de pistade backarna. Det var väldigt fint att åka i, då vi var ute tidigt på morgonen. Snön var lätt som dun och den hårda ytan under var nypistad och stabil. Helt underbara åk.

Alla var nöjda.

Den dagen var det minus 15 grader och Linda fick avbryta åkningen när hennes näsa började bli vit och vi blev oroliga över att den var i farozonen för köldbrand.

Mor och jag samlade mest på oss snö i ansiktet. Det fastnade i alla de små håren i ansiktet.

Jag blev vithårig och fick mustasch.

Loke spenderade mest tid inomhus. Han var nöjd bara han fick något att slå med i golvet. Presentsnöre var också uppskattat.

Denna bild blev alldeles för överexponerad, men när jag drog ner exponeringen i Photoshop blev det rätt så coolt ändå, så jag behöll bilden.

Jag blev väldigt förtjust i lilla Loke under vistelsen. Jag har knappt träffat mitt nyaste syskonbarn, men han är väldigt lugn, go och kramvänlig.

Han älskar sin energiska syster väldigt mycket. Man ser riktigt hur det lyser om honom när han ser sin syster. Och när hon sen gör eller skriker till blir han helt till sig.

Han är också väldigt intresserad av Junis mat.

Det blev mycket ”Shrek”, ”Trassel”, bokläsning, TV-spel och bus under den där veckan. Jag blev lite överrumplad av all aktivitet och energinivån att det var tur att jag hade ett ”eget” rum där jag kunde dra mig undan och lägga mig i tid (vilket blev ungefär vid 20-tiden varje kväll).

Här lagar Sven-Arne mat.

Mobiltelefoner blandas med vattenglas, böcker och spel. Ett typisk tv-rumsbord i en småbarnsfamilj?

Vi bodde på andra våningen. Det var en ny upplevelse att gå i trappa med pjäxor.

Vintergatan.

Liften utanför vårt hus.

När snön ligger på trädgrenarna och lamporna tänds i backarna, då är det fruktansvärt mysigt med fjällen.

Filmen sammanfattar det mesta.

31 is the new…31?

I söndags fyllde jag 31. Förutom en vag plan om att köpa hem ingredienser för att baka en tårta (som jag ämnade kränga helt själv), hade dagen inga forcerade måsten eller planer. Detta skulle vara min dag.

Dagen gick rätt så fort ändå. Min uppmärksamhet delades mellan telefonsamtal från mor, far och Manuela, sms från kusin, vänner och syskon och läsning av skönlitterära böcker (födelsedagspresent från kusin Anna). Emelie frågade om hon och hennes hund Lovis kunde komma på besök. Så blev det. Emelie hjälpte mig att äta tårtan/kakan vid namn Death by Chocolate, vilket kom till genom komplicerad tillverkning som innebar bland annat vispning av ägg över sjudande vatten och bakning i vattenbad inuti ugnen. Men god blev den. Och mäktig. Så det blev bara en bit var för oss små tjejer, sen var vi nöjda.

Tack alla för all uppvaktning, kort, facebook-meddelanden, telefonsamtal och sms. Jag kände kärleken runt om mig hela dagen.

we wish you a merry christmas

Som barn var vi oftast hemma hos min farmor på julafton. Då stod vi alla samlade – mina kusiner, mina bröder och jag – och tittade ut genom fönstret i altandörren; spanade förväntansfullt ut i mörkret efter rörelse, efter ljus. Då hade man väntat hela dagen. Årets längsta dag. 

Sen till sist såg man en ljusprick dyka upp längst ner i trädgården. Ljuset kom närmare och växte och växte. Samtidigt som det pirrade i kroppen av spänning, tyckte jag också att det var lite läskigt. Fram mot dörren närmade sig en halvkrökt äldre person, iklädd tjock vinterjacka och med långt vitt skägg dalandes nerför bröstet. I handen hade han en ljuslykta och över ryggen bar han en stor säck som var fylld med julklappar.

Efter att ha sett videofilmer så vet jag att alla vi barn oftast var klädda i tomtekläder på julafton. Någon jul vet jag också att jag hade en röd julklänning. Det var något väldigt speciellt det där med julafton när man var liten. Det där att tomten kom och man visste inte om man skulle bli glad eller rädd för denna skäggiga man.

Men det visar bara att det är barnens högtid. Det där pirret har nu lagt sig. Nu är det bara mysstämning kvar. Och det är faktiskt väldigt skönt. För den där väntan var ju förskräckligt jobbig.

Foto av Eric Ripa

Här har vi Josephin, några år senare, i röd julklänning. Julmiddag hemma hos far på Nybo.

Det fanns gott om mat. T.o.m. ett ben hade hamnat på bordet.

Värden ordnar med maten.

Och sen är det bara att servera.

Långbordet är dukat…

Foto av Eric Ripa

…och gästerna började tumla in. Här, kusin David.

Foto av Eric Ripa

Far och Manulea. Och Linda i bakgrunden.

Foto av Eric RipaFar ser lite jul-lurig ut.

Foto av Eric Ripa

Fanny hade verkligen varit i gång och bakat pepparkakshus. Här är ett av tre hus hon bakade 2013.

Foto av Eric Ripa

Farmor hade hittat tomteluvan…

Foto av Eric Ripa

…och Sven-Arne ölen.

Foto av Anna-Stina Ripa

Tre bröder…och Juni.

Foto av Anna-Stina Ripa

Foto av Eric Ripa

Ärriga Josephin. Tur att jag samlar allt på en sida av kroppen…

Foto av Anna-Stina Ripa

Helsyskonen.

Två av mina syskonbarn, Olivia och Juni, lekte på golvet.

Olivia beundrar Fannys nagellack.

Linda och Loke. Loke hade ögoninflammation dagen till ära.

Lite skor i hallen.

Easy tycker också om julmat.

Sötaste Olivia.

Far var nöjd mot slutet av middagen.

Efter ”lunch” stannade vissa kvar på Nybo för att fortsätta julaftonsfirandet där, medan resten spriddes ut till respektive familjer. Jag åkte till Emil och Linda. Där blev det först lite fika…

Hans var lika trött som jag kände mig.

Runt fem-tiden kom tomten och knackade på. Juni var eld och lågor.

Mor tyckte också om Junis presenter.

Rysk docka.

Loke var rätt så nöjd med att bara suga på ett presentband hela kvällen. Men fick såklart också paketer – när storasyster Juni hjälpte honom att öppna sina presenter. T.ex. fick han en fin mössa.

Emil fick hålla Junis bondgårdsdjur. Sedan blev det ihopsättning av staket.

Efter att tomten gick tog Fanny på sig tomtemössan och tog över rollen som ”tomte”. Hon delade då ut resten av julklapparna.

Loke bara älskar sin storasyster.

Kan jag suga på den?

Fanny fick en väldigt stilig snöglob.

Loke är väldigt lätt att ha att göra med. När han är lite trött så lägger han sig bara ner.

Loke fick en träbil.

Sedan blev det kall Ris à la Malta med varm saftsås. Fanny kör dock bara med saftsås.

Jag tryckte också i mig lite. Det var ju ändå jul.

Hans gick upp i rollen som Grinch. Eller nåt.

Sedan gick Sven-Arne och jag och badade i utomhusjacuzzin, medan resten spelade ett klurigt spel.

Mor hade gjort julgodis. Som jag tryckte i mig efter badet. Som sagt; det var ju ändå jul. 

I den understa lådan var kola gjort på turkisk peppar och grädde. Typ. Var i alla fall sjukt gott.

Nedan: En kort film. Jag filmade inte så mycket. Försökte ju återhämta mig från en operation…