Kräftskivan på torpet

Jag har inte varit på många kräftskivor i mitt liv. Jag tror att jag endast har varit på en. På jobbet i Skövde. Det är nog mest för att vi inte har haft för vana i min familj att ha kräftskiva.

IMG_2353edit

Men i år kände storebror med familj lite för att prova på att ha kräftskiva på torpet.

Innan maten blev det badminton, ta-fatt, gungande och några turer i rutschkanan. Loke håller på att lära sig att spela badminton och han har ett koncentrationsansiktsuttryck som heter duga. Det ser – för det mesta – ut som att han är extremt arg på badmintonbollen. Här följer några (underhållande) bilder för att representera det.

IMG_2257edit

IMG_2291edit

IMG_2245edit

Det verkar som om Loke misstror att hans storasyster kan spela bollen till honom…

IMG_2303edit

Efter alla dessa galenskaper dukades det upp till mat. Med de där kräftorna. Som knappt någon visste hur man åt. Marcus hade ätit kräftor tidigare och började så smått instruera herrskapet. Loke som satt bredvid Marcus följde noggrant instruktionerna.

Och annars fick man bara försöka kika på sin granne för att se hur det går till. Som Sven-Arne gör här nedan.

Till kräftorna blev det Västerbotten- och kantarellpaj, som Linda så snällt hade gjort glutenfria så att även Hans och jag kunde äta dom. Jag höll mig till pajerna och salladen. Även ett gott fröknäcke mumsade jag på. Kräftorna höll jag mig däremot ifrån. Jag godkänner inte hur man tar livet av de där djuren och tycker det hela ser väldigt makabert ut. Men det är en annan diskussion.

IMG_2382edit

Huvudrätten följdes av melon, vindruvor och ost. När mörkret sedan föll över det fridfulla torpet tändes de kulörta lamporna ovanför våra huvud och det serverades te och kaffe till en blåbärskaka med grädde. Då hade Loke somnat i soffan, armarna hårt omslingrade runt sin faster Fannys arm.

IMG_2387edit

Mätta och belåtna lämnade vi torpet vid halv elva. Det var en väldigt mysig och lugn (förutom barnstoj) kräftskiva. Det duggade lite då och då, men annars var det uppehåll så att vi kunde stanna ute hela kvällen. Underbart. Särskilt efter den regniga sommaren vi har haft…

Nedan, film:

Annonser

”So many books, so little time.”

Sista helgen i september reste Josephin från Skara och Madeleine från Glumslöv för att mötas på Göteborgs Centralstation. Det var nämligen dags för Bokmässan 2014. Göteborgstrafiken var lika förvirrande som vanligt och efter ett ”extra varv” kom Josephin fram till centralstationens parkering för att hämta sin svägerska. De hade senast träffats vid dans runt midsommarstång i kylig svensk sommartid. Madde kom som en budbärare från Skåne med flera ”Ge henne en kram från mig”-häslningar, vilket resulterade i att Josephin fick ca 5 kramar på raken nere på centralstationens bottenplan utanför dåligt rengjorda allmänna toaletter. 

Därefter var det att bege sig ut i Göteborgs lördagstrafik. Mindre roligt, tyckte Josephin, men det var bara att bita ihop. De anlände hyfsat smidigt vid en parkeringsplats inte så långt ifrån mässhallen. Då biljetterna var förbeställda och redan betalda kunde tjejerna lugnt gå förbi hela kön och direkt in i mässhallen.

Tjejernas gemensamma torgskräck sattes på prov när de började sin vandring längs med stånden. Människor med kassar, människor som stod stilla i ”korsningar” och diskuterade vart de skulle, föräldrar med barnvagnar… Josephin och Madde var inte direkt ensamma på denna mässa. Bilden ovan är tagen över en ”mindre populär” del av mässan och är därmed inte direkt representativ för mängden människor denna helg.

Josephin har aldrig varit på en bokmässa. Trots att hon älskar böcker och älskar att läsa, var hon tveksam till om det skulle finnas något för henne på en ”svensk” bokmässa, då hon oftast slukar böcker av internationell härkomst. Men till hennes glädje fanns det lite ansikten hon kände igen; för det mesta bloggare som har skrivit böcker. T.ex. Sandra Beijer, ägare av bloggen Nio till Fem.

Josephin hade redan sedan tidigare tänkt köpa Sandras bok, men inte kommit till skott. Det visade sig vara ett perfekt tillfälle att göra slag i saken och inhandla boken då man samtidigt kunde få en signatur av författaren. Madde gjorde detsamma.

Även bloggerskan Elsa Billgren (även känd från tv-programmet ”Äntligen hemma”) var på bokmässan och blev intervjuad. Hon skulle egentligen intervjuas tämligen sent på söndagen, men precis när tjejerna kämpade sig genom folkmassorna utanför Bonniers Förlag hade det blivit en ändring i schemat och Elsa Billgren dök upp ca 1 minut senare. Timingen var förträfflig. Elsas bok var den enda som Josephin hade med sig i väskan; den hon skulle utmana sin social fobi med och se om hon vågade be om en signatur. Efter att ha ”tränat” på Sandra Beijer, var det ju bara att räcka fram boken och få en liten signatur.

Tjejerna var rätt så nöjda (särskilt mentalt) med allt sorl och trängsel hyfsat tidigt på lördagen och bestämde sig för att ”ta resten på söndagen”. De lämnade mässhallarna och begav sig ut på Göteborgs gator, sökandes efter något att äta. Efter ett tips om bra kaffeställen i Göteborg genom en kompis kompis på Facebook, hamnade de in i en liten gränd där det mellan husen fanns små gemytliga caféer. Där blev det en utsökt god sallad med hem- och stenbakat bröd och även en bit Raw-chokladkaka till efterrätt.

Resan till hotellet var spännande. GPS:en var lika förvirrad som dess användare och det tog tre varv förbi hotellet innan bilen kunde parkeras och tjejerna kunde checkas in. 

I brist på närliggande restauranger bestämde sig tjejerna, något motvilligt, för att äta på hotellet. Fördomsfullt hade de fått för sig att hotellmat inte är så bra, vilket visade sig vara helt fel. Till förrätt beställdes grillad getost med honung, pinjenötter och ruccola. Fruktansvärt gott!

Madde var väldigt nöjd med maten.

Huvudrätten var kyckling med potatisgratäng. Helt exemplariskt. 

Maten fick toppbetyg. Mätta och belåtna somnade tjejerna nedkrypna i varsin hotellsäng framför filmen ”Jurassic Park”.

Söndagen inleddes med frukostbuffé på hotellet där även de paleo-ätande besökarna kunde äta sig mätta på äggröra och bacon, bl.a.

Efter lite strul att få igång en parkeringsapplikation på mobilen, fick tjejerna bilen parkerad och begav sig in i havet av besökare på Bokmässans andra dag (tredje dagen för folk inom branschen). Madde följer ”Underbara Clara”:s blogg och hon fick därför en signatur i en av Claras barnböcker. Lite efter lunch lyssnade Josephin och Madde på ett seminarium som leddes av Clara och hennes medförfattare om att låta barnen få pyssla och få göra saker på egen hand.

Tillbaka i folkvimlet ställde de sig för att lyssna på Annika Lantz. Komikern har skrivit en fiktion och enbart genom intervjun om denna bok var tjejerna tvungna att köpa den.

Det blev såklart att be om en signatur även här.

Tidig eftermiddag och tjejerna var belåtna med årets bokmässa. Lite småhungriga lämnade de mässan för att söka upp ännu ett matställe enligt Facebook-rekommendation. Först blev det dock en runda in om Nordstan då Madde hade missat denna affärsansamling.

Sedan hamnade de på ett ekologiskt och miljömedvetet café, där sittdynorna var sydda ut av begagnade jeans och gamla dörrar skapade bord. Det beställdes varm pumpasoppa som förtärdes från en glasburk som höll värmen alldeles för väl.

Inte nog med att helgen var väldigt lyckad bokmässigt (det inhandlades väldigt mycket mer böcker än vad som hade förutspåtts) och att den gav tjejerna en chans att prata om allt som hade hänt sedan de senast träffades, var det även en helg av exemplarisk kulinarisk konst där varje måltid var en upplevelse. En överraskande bonus på en fantastisk helg.

Det var med huvudet trött av människor och sorl, men magen mätt och väskan tung av böcker, som tjejerna skildes åt vid centralstationen.

death by chocolate

I torsdags anlände kusin Anna i Skara. Hon hade med sig ett balkongbord som jag hade bett henne att inhandla på IKEA, en massa te-sorter och sitt glada pratiga humör. 

För 20 minuter sedan vinkade jag av henne på parkeringen utanför Skaras Fornby och hon vände bilen mot Skåne igen.

Det har varit 3 dagar av storätande, film, tv-serier och prat. Just nu är jag så mätt att jag knappt orkar skriva detta (och så har det varit ungefär konstant de här dagarna medan jag har försökt hålla jämna steg med Annas aptit). För att sammanfatta Annas besök har jag därför inte en bild på Anna utan på hennes frukost imorse. Det var smulpaj (glutenfri mandelsmulpaj med äpplen och jordgubbar) med grekisk yoghurt och ovanpå det bitar av en väldigt mäktig chokladkaka vid namn ”Death by Chocolate”. Jag kontrade med att bara dricka te till frukost då jag fortfarande var mätt från gårdagens buffé av thaimat, vattenmelon, äpplen och chokladkaka.

Men den frukosten sammanfattar rätt så bra Annas besök här. Nu ska jag bara hantera att hon har åkt hem igen. Kommer bli tyst.

Och jag får nog inleda nästa vecka med ett antal springturer för att bli av med all denna mat. 

Say ”Cheese!”

För vå helger sedan samlades tjejerna och jag hos Emelie för att ha en photo shoot. Emelie och jag ville träna på att använda extern blixt och samtidigt att fotografera porträtt. Emelies lägenhet visade sig mest passande, då hon har en obelamrad vit vägg som fungerade alldeles utmärkt för att ge intrycket av en fotovägg. Hårfönen åkte fram för att ge vindeffekt, reflexskärm lades på golvet, modellerna gick från att posera osminkade till ”vanlig” sminkning till lite annorlunda sminkning. 

Kvällen inledes dock med att Jennie gjorde slingor i Majas hår.

Ovan har vi en av fotograferna. Hon ville inte dubbelagera som modell.

Hundarna blev dock ofrivilliga modeller.

Då jag hade tagit med min peruk som rekvisita, inleddes kvällen med att försöka dra på strumpbyxa över huvudet för att hålla in håret. Detta urartade till några märkliga foton, som inte visas här.

Vi kom igång med fotograferingen vid 21-tiden. Men trots att detta var en timme efter att jag normalt brukar gå och lägga mig, så var energin hög. Medan vi sminkade, blåste med hårfön, sjöng, skrattade och klättrade på stolar för att få rätt kameravinkel, fick jag tillbaka lite av den där livsglädjen som har varit borta i ca 1 år nu. Jag levde på detta i två dagar efteråt.

Vi slutade först vid 3-tiden på natten. De första fotona är tagna av mig (jag meddelar när det blir Emelies foton), men samtliga foton (även Emelies) är redigerade av mig där finnar, hudpigmentering, mörka ringar under ögonen och diverse skavanker har antingen tonats ner eller suddats ut. De flesta foton har även fått ett filter. 

Så nu blir det fotofest.  

 

Emelies foton

at the Oscars

Jag vet att de är bara människor dom också, men det är ändå lite extra roligt när så många riktigt kända personer tränger ihop sig för att ta en ”selfie”.

Jag älskar denna selfie från årets Oscarsgala och särskilt för att alla verkar så glada och avslappnade. Den retweetades en miljon gånger inom 45 minuter och inkluderar Ellen DeGeneres, Bradley Cooper, Brad Pitt, Angelina Jolie, Channing Tatum, Jennifer Lawrence, Jared Leto, Meryl Streep, Kevin Spacey, Julia Roberts, Lupita och Peter Nyong’o. 

P.S. Killen längs till höger är ”endast” bror till Lupita Nyong’o som knappt syns längst bak och som vann en Oscars för bästa kvinnliga biroll i ”12 years a slave”. Lite roligt att han tryckte in sig med alla ”A-list”-kändisar.

Lusse lelle

I fredags kom kusin Anna och hälsade på. Hon anlände i tid till ett bokad biobesök av ”Catching Fire”; andra delen av ”Hunger Games”-triologin. Filmen var jättebra och glada i hågen åkte vi hemåt. Hon stannade tills måndag morgon och lyckades distrahera min dystra tillvaro med att se repriser av ”New Girl” och att baka lussekatter. Eftersom hon även hann beklaga sig över att jag inte uppdaterar min blogg så ofta längre, blev hon själv utsatt för filmning som resulterade i nedan film.

the final day in Singapore

On my last day in Singapore, I was supposed to meet up with Ben – a former flatmate from Australia. 

This is Ben. On his vespa. When he said that he was going to come and pick me up, I expected a car. So I was slightly shocked when he came on this vespa. But I put the extra helmet on and positioned myself behind Ben on the dangerous vehicle while he drove through the Singaporian traffic.

My plans for the day was to get to Sentosa Island. So he drove me to the Harbour Front area, where I was supposed to take the monorail to the island.

We ended up in a food court to have some lunch.

Ben made sure I found my way to the ticket area and then I was on the monorail going to Sentosa Island. It’s something of an adventure island.

They had Universal Studios, but I skipped it since I had already visited Universal Studios i Los Angeles.

Candy hanging from the trees!

Asian toddlers are so cute!

Then I went to the largest aquarium in the world.

Going into the aquarium I met som very lazy teens on the escalator.

The underwater tunnel.

Fish fish and more fish.

Jellyfish are so beautiful. Too bad they are dangerous, most of the time.

I found Nemo!

Excuse me, but sharks are so ugly.

I hadn’t visited a single beach during my visit in Singapore. Here I had my chance.

Weird fish. Weird person.

This is Silosa Beach. The water was gloriously warm and kids were building sand castles.

Tourists were standing in the water, fully clothed, with maps and cameras.

This is how it looks like when you have a monorail, but don’t have snow. People get to wear helmets as well.

After my trip to the island, I returned to Min’s place and packed my bags. I said goodbye to the room, the house, my gracious hosts and hopped onto the taxi that Min had taken from work to get to the airport.

Of course. After checking in, you need to eat some more.

I had the last tofu of the trip.

And Min photographed my last moment in Singapore on her phone.

There were a lot of empty seats on the trip back to Europe. I had (as most of the people on the flight had) three seats all to myself so I could lie down and sleep.

I was not too impressed with the quality of this window though…

And my feet were not too impressed with the heat and humidity of Singapore.

Here are my feet in Sweden to the left and my feet (which were difficult to fit into normal shoes) during my stay in Singapore.

When arriving in Lund with the train, after landning in Copenhagen after a long flight (with overlay in Dubai), I was picked up by my sister-in-law Madde.

And that was the end to my one week trip to Singapore.

Below is the edited film material of the whole trip. The first one has English text (and subtitles) and the second one has Swedish text (and subtitles).