Smögen – en turistfälla

IMG_2214edit

Vi stannade mest hemma under vår semester, Marcus och jag. Mestadels av ekonomiska skäl, men även för att kunna återhämta oss fullt ut (ibland blir man ju så trött av att resa en massa under en semester att man behöver ytterligare en semester för att ta igen sig…).

Nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Riksbyggen (som vår bostadsrätt tillhör) skulle måla fasaden på vårt hus – och omkringliggande hus – under sommaren, vilket innebar att vi väcktes klockan 7 varje vardagsmorgon av en brummande och pipande skylift. Då de jobbade hela dagarna fram till klockan 16 blev det inte att man kunde sova ikapp lite under dagen heller, trots att man hade semester. Så vi tog inte direkt in på sömnbristen. Detta till trots kände man sig ändå mindre stressad och mer avslappnad efter semestern – huvudsakligen för att man hade sluppit åka till ett jobb – så semestern var ändå välbehövd.

Förutom enstaka dagstripper till bland annat Arild och Höganäs, bokade vi in oss på ett hotell i Mariestad. Anledningen var egentligen att jag skulle hälsa på en djurägare (en stammis) som jag hade haft när jag jobbade i Skövde och som jag fortfarande har kontakt med, och Marcus och jag tyckte det blev lite häftigt att åka dit och hem under samma dygn.

Så vi hamnade på ett hotell som var beläget i Mariestads hamn. Då vi anlände på kvällen gick vi en runda i den gamla delen av staden för att hitta något att äta. Lite besvikna blev vi när vi möttes av en övervägande mängd pizzerior. Inte direkt det vi var sugna på. Till sist hamnade vi på en typ av utomhus”foodcourt” där vi fick tag på varsin bakad potatis.

IMG_2199edit

Nästa dag skulle vi åka till Smögen innan vi åkte hem. Jag har alltid varit lite nyfiken på Smögen, då jag har hört att det är väldigt fint där.

Visst var det fint. Med alla de små gamla husen vid hamnen som numera fungerade som butiker och restauranger. Och de färgglada badhusen/fiskebodarna som man nog mest förknippar Smögen med.

IMG_2217_1edit

Men jag måste erkänna att jag blev lite snopen att det var allt. En hamn, butiker och badhusen. Jag hade nog byggt upp alldeles för höga förväntningar.

IMG_2204edit
Finaste finaste Marcus ❤️

Frånsett mina förutfattade förhoppningar hade Smögen säkert varit väldigt mysigt om det hade varit lugnare. Om man hade kunnat strosa omkring i lugn och ro och njuta av alla de små butikerna. Men tyvärr var det alldeles för mycket folk där. Väldigt synd att det är en sådan turistfälla. Det förtar från en underbar miljö och möjligheten till en mysig stämning. Men jag, som turist själv, kanske inte ska uttala mig om detta…

IMG_2211edit
Fräckt att huset ”försvann” in i berget

Det känns som att jag mest klagade mig igenom detta inlägget, men jag tror att problemet var att detta var vår enda riktiga utflyktssemester denna sommaren och då var det nästan väntat att jag skulle bli besviken vid minsta lilla krossade förhoppning.

Vi får spara till en mer ”storslagen” semester nästa år…

Annonser

Sommar 2014

Sommaren 2014 kom och har nu gått. Utanför fönstret är det 20-gradig sensommarvärme, men eftersom vi har gått in i september brukar man kalla detta höst (trots bara ben och soliga dagar). 

Därför blir det dags att summera sommaren 2014 med en film. Sommaren innebar för det mesta, för mig, återhämtning. Mycket sömn och lata dagar med att skriva på en roman. Men ibland tog jag mig utanför lägenheten för lite äventyr.

– I slutet av maj var det grillkväll i Hentorp
– I början av juni var det student för lillasyster Fanny och kusin Anders
– Sedan blev det ett besök i storebror plus familjs torp
– Under midsommarhelgen träffade jag min australienska kurskompis Emily
– Storebrors familj och mor hade hyrt en stuga i Vimmerby, så vi besökte Astrid Lindgren sevärdheter i några dagar
– Spenderade fem dagar på min ex-arbetsplats i norra Norge (Alta + Kautokeino)
– Spenderade fyra dagar på Gotland med kusin Anna

Filmbevis nedan:

blomsterteid

Förra veckan var min kusin Anna och jag på Gotland. Det var första gången jag har varit på Gotland, men jag har länge velat åka dit. Då det just den veckan var väldigt regnigt (med t.ex. översvämning i Halland), var jag lite nervös över vädret. Majoriteten av de turistmål vi hade sett ut var ju utomhus och regn skulle inte vara så roligt tillägg. Men det blev bra väder. Det kom en åskskur ca 1 timme på lördagsmorgonen, men annars var det uppehåll med växlande molnighet.

Anna bilade upp till mig i Skara på tisdag kväll för att vi skulle gå upp vid halv sex-tiden nästa morgon och börja köra mot Nynäshamn och Gotlandsfärjan. GPS:en försökte villa in oss genom Stockholm ett varv (antagligen var det ”snabbaste” sträckan), men vi avböjde vänligt och bestämt och körde den mindre asfalterade vägen mot Nynäshamn istället.

På färjan åt vi, var på bio och sedan var det dags att gå av i Visby hamn. Det var tidig eftermiddag, så efter att ha checkat in på Hejdebo Vandrarhem begav vi oss ut på ett turistmål innan vi åkte till vandrarhemmet, gjorde mat, åt och gick och la oss.

Första dagen: Gannarve skeppssättning.

Dag nummer två på Gotland blev en riktigt stor dag. Vi bestämde oss för att åka upp till Fårö, ta turistmålen på vägen och väl uppe på Fårö kom Anna med den briljante idén att vi skulle ta kort med raukar och solnedgången nere i syd. Så resan som började typ i mitten (vid vandrarhemmet), upp till Fårö i norr, slutade längst nere i söder ca 5 minuter innan solen gick ner. Jag får erkänna att jag körde lite som en tok de där sista minuterna för att hinna.

Men vi hann därför se väldigt mycket på denna första riktiga turistdag. Första anhalten var Norrlanda Fornstuga.

Vi kom fram till att soluret inte har ”sommartid” då den var en timme efter.

Besökte våra första raukar; Bogeklinten (och jag).

När vi körde genom Slite, såg vi detta enorma kalkbruk och var tvungen att stanna för att ta kort.

Anna ville också att jag skulle fotografera henne i det stora traktordäcket utanför.

In på en liten grusväg (Anna trodde nog länge att jag inte riktigt visste vart jag skulle) kom vi till Asunden raukområde. En liten skattgömma med lite får och morgonsolen som glittrade i vattnet. Det som är så fint med all denna kalksten är att vattnet är helt klart och ger en medelhavskänsla.

Var tvungen att fotografera Anna med mobilen mot bakgrund av de väldigt väldigt gamla raukarna.

Lite smal ”stam” kanske…

Anna ville så gärna kommunicera med fåren (på gottländska: lammen)…

…men de gick när hon kom nära.

Sedan var det vidare till S:t Olofsholm.

Vid S:t Olofsholm träffade vi ett äldre par som tipsade oss om Lergrav Raukområde. Jag hade inte med det på min ”turistlista”, men vi åkte dit. Och det var bra att vi gjorde det, för där fanns en fräck rauk.

Så hääääär stoooor

Och sååå hääär höööög

Fick Anna att ta en hoppbild.

Närbild på vad en rauk består av…

Sedan hade vi nästan nått längst norr av Gotland och stannade till på Bungamuséet – ett friluftsmuseum.

Sedan tog vi bilfärjan över till Fårö. Där fanns det inte direkt stängsel för lammen, utan de gick kors och tvärs över vägarna. Dock hade de såna här fina hus som de kunde gå in i för att skydda sig mot väder och vind.

Längst upp i norra Fårö finns Langhammars Raukområde. Denna ser ut som profilen på en sur gammal gubbe. Och såklart har något försökt bygga en liten rauk bredvid.

Därefter var det att leta reda på Blå Lagunen, vilket skulle vara ett vattenfyllt kalkbrott. Det var väldigt svårt att hitta, men klockan började närma sig halv sex när vi till sist rullade in vid Blå Lagunen. 

Därefter var det att snabbt komma söderut för att försöka fånga solnedgången. Enligt bilen skulle resan ta tre timmar. Nästan nere i syd stannade vi till vid Hundlauser.

När vi väl kom ner till Hoburgsgubben på Gotlands sydspets var det bara några få minuter kvar innan solen försvann bakom horisonten.

Och Josephin, som länge har funderat på att skaffa ett stativ så att hon kan ta foton med lång slutartid, kunde äntligen ta just ett sådant foto då det fanns gott om stenar att balansera kameran på. Resultatet blir att flera vågor samlas i samma bild, vilket ger ett mjukt och enhetligt intryck.

Lite fler synliga vågor i denna bild…

Dag nummer tre åkte vi till Lummelundagrottan.

En kalkstensgrotta helt enkelt.

Detta är den naturliga ingången till grottan, vilket vi slapp ta oss in igenom.

Därefter åkte vi till rauken Jungfrun i Lickershamn. Kolla den lilla lilla tyska turisten och den stora stora rauken.

Glad Anna i rauk.

Liten Josephin i stor rauk.

Jag tycker att raukdelen (vid foten av Jungfrun) som Anna ligger på ser ut som en sköldpadda.

Vad sa jag om medelhavskänslan…?

Vi besökte många ödekyrkor under vår Gotlandsvistelse.

Otroligt vilket hantverk som finns i dessa gamla kyrkor.

Folhammar Raukområde.

När solen började gå ner åkte vi till Gnisvärd Fiskeläge och såg även Gnisvärd skeppssättning.

På lördagen (sista turistdagen) åkte vi till Visby innerstad. Här har vi ringmuren.

Himlen ser lite mörk ut då det är konsekvensen av ett åskväder som drog förbi precis innan.

Fina gottländska lamm finns lite här och där i Visby.

Små charmiga hus.

Visby Domkyrka.

S:t Karins ruin.

En mäktig katedral.

Den botaniska trädgården.

Ytterligare en ruin.

Det här trädet levde fortfarande, trots att stammen var mest ihålig.

En titt genom en skottglugg i ringmuren.

Almedalen.

Vi spenderade någon timme eller två på Gotlands museum Fornsalen och fick lära oss allt om Gotlands historia.

Sedan var vi superhungriga och åt på S:t Hans Café som råkade ligga inne i ruinen av S:t Hans kyrka.

Detta är avrättningsplatsen, en av de få bevarade i världen.

Rauken Snäckschimpansen, som är den största utanför Visby. Ser ju faktiskt ut som ett schimpanshuvud.

Bredvid trädgården till vårt vandrarhem bodde ett par får som man hörde då och då. På lördagskvällen gick vi ut för att hälsa på fåren (en var väldigt social) och även testa trampolinen och hängmattan.

På söndag morgon var det bara att checka ut, åka till färjan och köra hemåt. Gotland var helt fantastisk och jag är så glad att jag äntligen fick åka dit. Särskilt med bästaste reskompis Anna.

Film nedan.

var nöjd

Source: Xyleen (WeHeartIt)

Nu är jag så imponerad av mig själv att jag bara måste dela med mig lite.

Idag har jag varit hos kiropraktorn, handlat mat till resan imorgon, tvättat, städat lägenheten, vattnat blommor, ordnat med flygbuss, beställt bussbiljett, gjort allting klart med kattvakt (Maja :-D), förberett med min ex-chef i Norge så att vi har en plan för min vistelse, laddat ner poddar att lyssna på under resan, konverterat tv-serier till iPhone så att jag har något att titta på, hittat sparade norska pengar, letat fram passet, överfört pengar och skrivit ut resehandlingar.

Men viktigast av allt; jag har packat! Detta kanske inte är någon fantastisk bedrift, men för mig är det något alldeles ovanligt att jag har packat klart innan det ens är kväll dagen innan jag ska resa. Jag hatar att packa och det blir därför att jag lämnar det in i sista sekunden. Men det är packat, det är vägt och jag lyckas ta mig till Norge med endast handbagage (skönt).

Idag har jag även fastat. Vilket är mycket lättare när man har saker att göra hela tiden så att man inte tänker på att man är hungrig. Heldagsfasta var viktigt för att nollställa kroppen/aptiten så att morgondagens resa inte innebär att Josephin köper på sig en massa onyttigt bara för att hon är uttråkad och vill småäta.

Nu har jag precis kommit ut ur duschen, kameran ligger på laddning och jag ska sätta på en film och vara i säng senast kl 20.00. Detta för att bussen lämnar Skara busstation kl. 6.04 imorgon bitti. 

Helt underbart att för en gångs skull vara klar med allt och inte stressa in i natten.

Det var bara det jag ville berätta *klappar mig själv på axeln*. Mycket stolt över mig själv.

about writing and norway

I slutet på oktober 2012 skrev jag det sista kapitlet på min 300+ A4-sidor roman ”Snapshot”. Det hade då gått några år sedan jag ”tappat” storyn och det var min sjukskrivning för hundbettet som gav mig ”tid” att skriva de där sista meningarna och äntligen avsluta en berättelse som jag hade påbörjat 2008. 

Sedan dess har jag inte skrivit något. Har inte haft någon inspiration. Men jag lovade mig själv att jag någon gång skulle avsluta samtliga av mina påbörjade berättelser, något jag även lovade mina läsare online. Alla mina berättelser är avslutade, förutom en. ”Lethal Whispers”. Jag skrev den samtidigt som två andra berättelser, med sin början i februari 2003. Det blev för mycket och jag tappade inspirationen. Storyn har för det mesta stått still sedan november 2004. 

Att läsa igenom ”Lethal Whispers” för att starta upp minnet av berättelsen var på min To-Do-List för sommaren. Igår satte jag mig ner och läste. Och faktiskt fick jag lite inspiration. Vilket innebär att jag kommer att skriva om de 48 kapitel jag redan har. Detta blir lättare än att försöka knyta an till en berättelse som har färgats av min bortvaro och där trådarna hänger lite löst (många av dom kommer jag inte längre ihåg vart de skulle knyta an).

Så idag har jag skrivit. Och skrivit. Har skrivit ca 3 kapitel och det hade varit underbart om inspirationen finns kvar så att jag kan skriva klart denna berättelse på min semester…

Jag planerar även att beställa hem canvasduk och akrylfärger och börja måla med färg igen. 

Men det får vänta några dagar nu. För tidigt tiiidigt på tisdag morgon sätter jag mig på en buss för att åka-till-Skövde-för-att-ta-tåget-därifrån-som-tar-mig-till-Oslo-för-att-byta-till-flyg-som-ska-ta-mig-till-Alta. Jag kommer att vara på resande fot mellan ca 6 på morgonen till 19 på kvällen. Och jag som ääälskar att resa *lägg in sarkastisk ton här*

Det är målet som räknas. Målet som innebär en återträff med min chef i Norge och min djursjukvårdare Aina. De var del av min första arbetsupplevelse som veterinär 2010. Det har hänt mycket sedan dess.

vi drar till fjällen

I första veckan av januari åkte jag till Sälen tillsammans med bröderna Emil, Hans och Patrik, syster Fanny, syskonbarnen Juni och Loke, mor, Sven-Arne och Linda. Så det är kanske dags att nu, när solen börjar värma och knoppar slår ut på träden, att avsluta vintern 2013/2014 med ett inlägg från den resan.

Juni, Loke, Linda och Emil övernattade hos mig mellan lördag till söndag för att förskona barnen från en alltför lång resa. Juni hittade sitt lilla fat, en tesked och salt- och pepparkvarn som hon lekte servering med förra gången hon hälsade på och grejade med det ett tag, iklädd hennes födelsepresent; en rosa klänning från sin faster Josephin.

Jag följde därför med detta gäng i bilen resten av resan upp till fjällen.

Stugan låg på Vintergatan. Husen var små trähus och när mörkret föll glimmade vägen som ur en Astrid Lindgrens saga. Liftarna var precis utanför huset, vi kunde se dom från köksfönstret. Så nära har jag aldrig bott lifterna under de år jag har åkt skidor.

Det var lilla Lokes första tur i Sälen. Han spenderade mest tid passandes av Sven-Arne.

Sportiga Linda.

Fanny vill helst vara anonym.

Och det var första gången Juni stod på skidor.

Patrik var också lite diskret i sin identitet.

De första två dagarna innebar mycket ”ligga i backen” då Hans försökte bestämma sig för vilket håll han skulle ha fästena på snowboarden på. Här hjälper Patrik till.

Första åket; det snöade och var plusgrader.

Mor var redo.

Jag var också redo. Snön var väldigt blöt och tung. Ett stort problem för snowboardsåkarna i gänget, ett tungt och trögt problem för skidåkarna.

Gänget i Patriks skidglasögon.

Såklart fick man åka i liften Ripan också.

Juni åker stollift för första gången.

Det tyckte hon nog var lite spännande.

Emil var första skidinstruktör, men Juni gick även i skidskola.

En dag åkte vi till Valles värld, en avstickande ”äventyrspark” bredvid de vanliga backarna. 

Mor hittade utklädsel.

Gänget i Valles Värld.

Juni hamnade i utkikstornet.

Vanligtvis åker snowboardare ensamma då de sitter gränsle över liftstången. Patrik och Hans var så gulliga för att de oftast åkte tillsammans, och då blir det ju mittemot varandra.

Sedan begav vi oss till Hundfjället för att besöka Trollskogen. Jag har aldrig varit där. Dagen till ära låg det en måttlig dimma över skogen, vilket passade väldigt bra med Trollskogen. Temperaturerna som hade varit på plussidan i början av veckan hade nu börjat trilla och låg runt -14, vilket kändes i tårna efter ett tag. Andra dagen i fjällen regnade det när vi åkte skidor och sedan blev det riktiga minusgrader; sån variation har jag aldrig varit med om när jag har varit på skidsemester.

Det var svårt att fånga dimman, men här var lite av den i alla fall…

Jag hade lovat Carola på jobb att dricka en kopp varm choklad (då jag vanligtvis inte äter socker) på toppen. Det blev riktigt inte av som jag hade tänkt mig; istället blev det en pappersmugg på Hundfjället. Bildbevis ovan.

Sedan kom det väldigt mycket snö. Sista dagen i backen hade det snöat ca 10 cm under natten, vilket innebar att nysnön hade lagt sig ovanpå de pistade backarna. Det var väldigt fint att åka i, då vi var ute tidigt på morgonen. Snön var lätt som dun och den hårda ytan under var nypistad och stabil. Helt underbara åk.

Alla var nöjda.

Den dagen var det minus 15 grader och Linda fick avbryta åkningen när hennes näsa började bli vit och vi blev oroliga över att den var i farozonen för köldbrand.

Mor och jag samlade mest på oss snö i ansiktet. Det fastnade i alla de små håren i ansiktet.

Jag blev vithårig och fick mustasch.

Loke spenderade mest tid inomhus. Han var nöjd bara han fick något att slå med i golvet. Presentsnöre var också uppskattat.

Denna bild blev alldeles för överexponerad, men när jag drog ner exponeringen i Photoshop blev det rätt så coolt ändå, så jag behöll bilden.

Jag blev väldigt förtjust i lilla Loke under vistelsen. Jag har knappt träffat mitt nyaste syskonbarn, men han är väldigt lugn, go och kramvänlig.

Han älskar sin energiska syster väldigt mycket. Man ser riktigt hur det lyser om honom när han ser sin syster. Och när hon sen gör eller skriker till blir han helt till sig.

Han är också väldigt intresserad av Junis mat.

Det blev mycket ”Shrek”, ”Trassel”, bokläsning, TV-spel och bus under den där veckan. Jag blev lite överrumplad av all aktivitet och energinivån att det var tur att jag hade ett ”eget” rum där jag kunde dra mig undan och lägga mig i tid (vilket blev ungefär vid 20-tiden varje kväll).

Här lagar Sven-Arne mat.

Mobiltelefoner blandas med vattenglas, böcker och spel. Ett typisk tv-rumsbord i en småbarnsfamilj?

Vi bodde på andra våningen. Det var en ny upplevelse att gå i trappa med pjäxor.

Vintergatan.

Liften utanför vårt hus.

När snön ligger på trädgrenarna och lamporna tänds i backarna, då är det fruktansvärt mysigt med fjällen.

Filmen sammanfattar det mesta.

the final day in Singapore

On my last day in Singapore, I was supposed to meet up with Ben – a former flatmate from Australia. 

This is Ben. On his vespa. When he said that he was going to come and pick me up, I expected a car. So I was slightly shocked when he came on this vespa. But I put the extra helmet on and positioned myself behind Ben on the dangerous vehicle while he drove through the Singaporian traffic.

My plans for the day was to get to Sentosa Island. So he drove me to the Harbour Front area, where I was supposed to take the monorail to the island.

We ended up in a food court to have some lunch.

Ben made sure I found my way to the ticket area and then I was on the monorail going to Sentosa Island. It’s something of an adventure island.

They had Universal Studios, but I skipped it since I had already visited Universal Studios i Los Angeles.

Candy hanging from the trees!

Asian toddlers are so cute!

Then I went to the largest aquarium in the world.

Going into the aquarium I met som very lazy teens on the escalator.

The underwater tunnel.

Fish fish and more fish.

Jellyfish are so beautiful. Too bad they are dangerous, most of the time.

I found Nemo!

Excuse me, but sharks are so ugly.

I hadn’t visited a single beach during my visit in Singapore. Here I had my chance.

Weird fish. Weird person.

This is Silosa Beach. The water was gloriously warm and kids were building sand castles.

Tourists were standing in the water, fully clothed, with maps and cameras.

This is how it looks like when you have a monorail, but don’t have snow. People get to wear helmets as well.

After my trip to the island, I returned to Min’s place and packed my bags. I said goodbye to the room, the house, my gracious hosts and hopped onto the taxi that Min had taken from work to get to the airport.

Of course. After checking in, you need to eat some more.

I had the last tofu of the trip.

And Min photographed my last moment in Singapore on her phone.

There were a lot of empty seats on the trip back to Europe. I had (as most of the people on the flight had) three seats all to myself so I could lie down and sleep.

I was not too impressed with the quality of this window though…

And my feet were not too impressed with the heat and humidity of Singapore.

Here are my feet in Sweden to the left and my feet (which were difficult to fit into normal shoes) during my stay in Singapore.

When arriving in Lund with the train, after landning in Copenhagen after a long flight (with overlay in Dubai), I was picked up by my sister-in-law Madde.

And that was the end to my one week trip to Singapore.

Below is the edited film material of the whole trip. The first one has English text (and subtitles) and the second one has Swedish text (and subtitles).