Gravidfotografering

Den 1a maj för 3 år sedan fotograferade jag Madde och familj när hon väntade deras andra barn – Amadeo.

IMG_4920sepia

IMG_4801bw2

Nästan exakt tre år senare (den 28/4) stod jag själv med ett litet barn i magen och skulle bli fotograferad. Något jag egentligen inte hade trott någonsin skulle hända när jag stod där och fotograferade min bror och hans växande familj den där första maj 2015.

Jag har alltid önskat att jag skulle hitta min själsfrände; att han fanns därute någonstans. Men ju mer tiden gick desto mer började även min oslagbara optimism att flagna. Till sist – även om jag fortfarande trodde att min tilltänkta man måste finnas därute någonstans – började jag tappa hoppet om att kunna skaffa familj med denna man. Att när han väl trillade in i mitt liv skulle jag vara för gammal.

IMGP4474

Men när han väl kom in i mitt liv var det helt plötsligt inte försent. Fler och fler kvinnor skaffar sitt första barn i trettioårsåldern så jag var inte ensam. Besvikelsen var dock överhängande när vi hade problem att bli gravida, främst (vad jag tror) pga en underliggande borrelia-infektion och ett tidigare utmattningssyndrom vars båda tillstånd hade tryckt ner mitt allmäntillstånd och mina hormonnivåer. Jag började undra om jag ändå inte skulle kunna få barn, trots att jag nu faktiskt hade hittat den perfekta mannen att skaffa familj med.

Borreliainfektionen fick jag bukt med och snart därefter blev jag gravid. Men det höll inte. Missfallet var fruktansvärt. Man hade precis börjat förstå att man faktiskt var gravid och då började man blöda. Två dramatiska dygn som slutade på gynakuten under semestern förra året. Men mitt i allt elände intalade jag mig själv att jag faktiskt hade blivit gravid och att det var ett steg närmare vår dröm.

Efter missfallet attackerade jag eventuellt obalanserade/låga hormonnivåer med kosttillskott (maca) och redan nästa cykel efter missfallet var jag gravid igen. Och denna gången fungerade det. Denna gången höll sig bebis kvar. Denna gång såg allt bra ut på ultraljudsbesöken, mina blodvärden var bra, fostret och livmodern mätte som det skulle under samtliga barnmorskebesök, bebis hjärta lät bra och fosterrörelserna var normala.

IMGP4387bw

Och där stod vi sen. En solig, men aningen kylig, vårdag i slutet på april. Under ca 1 timme blev vi – och vårt barn – fotograferade av Marcus pappa.

Idag är det beräknat förlossningsdatum. Bebis verkar inte ha bråttom och hänger nog kvar i livmodern ett tag till, känns det som.

IMGP4425_1edit

Det finns en överhängande risk att detta lilla barn kommer att bli superälskat. Ett barn som jag har längtat efter hela mitt vuxna liv. Ett barn som är skapat av kärleken mellan den efterlängtade mannen i mitt liv och mig.

IMGP4430edit

Nu är man bra nyfiken på vem som gömmer sig därinne. Vem som sparkar och sträcker på sig. Vem som har hicka minst två gånger per dag. Till sist kommer den lille ut, på ett eller annat sätt, men det är svårt att vänta.

IMGP4391edit

Efter flera års längtan handlar det nu bara om ett par dagar…

Annonser

”The beauty of a woman is not in the clothes she wears, the figure that she carries or the way she combs her hair.”

I mitten av december avslutade jag min tjänst på Skövde Djurklinik och även min tjänst inom veterinäryrket. Jag står nu på osäker mark och ska börja lita på att jag kan klara mig helt själv, utan fast och trygg anställning, och bara följa mina drömmar.

Som start på mitt ”nya liv” var det dags för ny frisyr. Den skapades av min favorithårfrisörska (som jag kanske måste åka upp till Västra Götaland för att klippas hos igen).

Såhär ser jag alltså ut nu…

in the name of sickness and love

Ligger hemma med feber, yrsel och illamående och tittar på familjefilm. Det slår mig (än en gång) efter att ha tittat på mina två bröders bröllop, med tårar i ögonen, hur fantastiskt underbar familj och släkt jag har. Hur mycket jag älskar dom allihopa och hur mycket jag saknar dom.

Resan till Sälen 2009 tillsammans med 25 släktingar förblir en av mina favoritresor och jag tycker det är helt underbart att vi alla trivs så bra ihop. Och de glädjetårar, kramar och glad buggdans i filmen från Eric och Maddes bröllop får mig alltid att gråta (in a good way).

blomsterteid

Förra veckan var min kusin Anna och jag på Gotland. Det var första gången jag har varit på Gotland, men jag har länge velat åka dit. Då det just den veckan var väldigt regnigt (med t.ex. översvämning i Halland), var jag lite nervös över vädret. Majoriteten av de turistmål vi hade sett ut var ju utomhus och regn skulle inte vara så roligt tillägg. Men det blev bra väder. Det kom en åskskur ca 1 timme på lördagsmorgonen, men annars var det uppehåll med växlande molnighet.

Anna bilade upp till mig i Skara på tisdag kväll för att vi skulle gå upp vid halv sex-tiden nästa morgon och börja köra mot Nynäshamn och Gotlandsfärjan. GPS:en försökte villa in oss genom Stockholm ett varv (antagligen var det ”snabbaste” sträckan), men vi avböjde vänligt och bestämt och körde den mindre asfalterade vägen mot Nynäshamn istället.

På färjan åt vi, var på bio och sedan var det dags att gå av i Visby hamn. Det var tidig eftermiddag, så efter att ha checkat in på Hejdebo Vandrarhem begav vi oss ut på ett turistmål innan vi åkte till vandrarhemmet, gjorde mat, åt och gick och la oss.

Första dagen: Gannarve skeppssättning.

Dag nummer två på Gotland blev en riktigt stor dag. Vi bestämde oss för att åka upp till Fårö, ta turistmålen på vägen och väl uppe på Fårö kom Anna med den briljante idén att vi skulle ta kort med raukar och solnedgången nere i syd. Så resan som började typ i mitten (vid vandrarhemmet), upp till Fårö i norr, slutade längst nere i söder ca 5 minuter innan solen gick ner. Jag får erkänna att jag körde lite som en tok de där sista minuterna för att hinna.

Men vi hann därför se väldigt mycket på denna första riktiga turistdag. Första anhalten var Norrlanda Fornstuga.

Vi kom fram till att soluret inte har ”sommartid” då den var en timme efter.

Besökte våra första raukar; Bogeklinten (och jag).

När vi körde genom Slite, såg vi detta enorma kalkbruk och var tvungen att stanna för att ta kort.

Anna ville också att jag skulle fotografera henne i det stora traktordäcket utanför.

In på en liten grusväg (Anna trodde nog länge att jag inte riktigt visste vart jag skulle) kom vi till Asunden raukområde. En liten skattgömma med lite får och morgonsolen som glittrade i vattnet. Det som är så fint med all denna kalksten är att vattnet är helt klart och ger en medelhavskänsla.

Var tvungen att fotografera Anna med mobilen mot bakgrund av de väldigt väldigt gamla raukarna.

Lite smal ”stam” kanske…

Anna ville så gärna kommunicera med fåren (på gottländska: lammen)…

…men de gick när hon kom nära.

Sedan var det vidare till S:t Olofsholm.

Vid S:t Olofsholm träffade vi ett äldre par som tipsade oss om Lergrav Raukområde. Jag hade inte med det på min ”turistlista”, men vi åkte dit. Och det var bra att vi gjorde det, för där fanns en fräck rauk.

Så hääääär stoooor

Och sååå hääär höööög

Fick Anna att ta en hoppbild.

Närbild på vad en rauk består av…

Sedan hade vi nästan nått längst norr av Gotland och stannade till på Bungamuséet – ett friluftsmuseum.

Sedan tog vi bilfärjan över till Fårö. Där fanns det inte direkt stängsel för lammen, utan de gick kors och tvärs över vägarna. Dock hade de såna här fina hus som de kunde gå in i för att skydda sig mot väder och vind.

Längst upp i norra Fårö finns Langhammars Raukområde. Denna ser ut som profilen på en sur gammal gubbe. Och såklart har något försökt bygga en liten rauk bredvid.

Därefter var det att leta reda på Blå Lagunen, vilket skulle vara ett vattenfyllt kalkbrott. Det var väldigt svårt att hitta, men klockan började närma sig halv sex när vi till sist rullade in vid Blå Lagunen. 

Därefter var det att snabbt komma söderut för att försöka fånga solnedgången. Enligt bilen skulle resan ta tre timmar. Nästan nere i syd stannade vi till vid Hundlauser.

När vi väl kom ner till Hoburgsgubben på Gotlands sydspets var det bara några få minuter kvar innan solen försvann bakom horisonten.

Och Josephin, som länge har funderat på att skaffa ett stativ så att hon kan ta foton med lång slutartid, kunde äntligen ta just ett sådant foto då det fanns gott om stenar att balansera kameran på. Resultatet blir att flera vågor samlas i samma bild, vilket ger ett mjukt och enhetligt intryck.

Lite fler synliga vågor i denna bild…

Dag nummer tre åkte vi till Lummelundagrottan.

En kalkstensgrotta helt enkelt.

Detta är den naturliga ingången till grottan, vilket vi slapp ta oss in igenom.

Därefter åkte vi till rauken Jungfrun i Lickershamn. Kolla den lilla lilla tyska turisten och den stora stora rauken.

Glad Anna i rauk.

Liten Josephin i stor rauk.

Jag tycker att raukdelen (vid foten av Jungfrun) som Anna ligger på ser ut som en sköldpadda.

Vad sa jag om medelhavskänslan…?

Vi besökte många ödekyrkor under vår Gotlandsvistelse.

Otroligt vilket hantverk som finns i dessa gamla kyrkor.

Folhammar Raukområde.

När solen började gå ner åkte vi till Gnisvärd Fiskeläge och såg även Gnisvärd skeppssättning.

På lördagen (sista turistdagen) åkte vi till Visby innerstad. Här har vi ringmuren.

Himlen ser lite mörk ut då det är konsekvensen av ett åskväder som drog förbi precis innan.

Fina gottländska lamm finns lite här och där i Visby.

Små charmiga hus.

Visby Domkyrka.

S:t Karins ruin.

En mäktig katedral.

Den botaniska trädgården.

Ytterligare en ruin.

Det här trädet levde fortfarande, trots att stammen var mest ihålig.

En titt genom en skottglugg i ringmuren.

Almedalen.

Vi spenderade någon timme eller två på Gotlands museum Fornsalen och fick lära oss allt om Gotlands historia.

Sedan var vi superhungriga och åt på S:t Hans Café som råkade ligga inne i ruinen av S:t Hans kyrka.

Detta är avrättningsplatsen, en av de få bevarade i världen.

Rauken Snäckschimpansen, som är den största utanför Visby. Ser ju faktiskt ut som ett schimpanshuvud.

Bredvid trädgården till vårt vandrarhem bodde ett par får som man hörde då och då. På lördagskvällen gick vi ut för att hälsa på fåren (en var väldigt social) och även testa trampolinen och hängmattan.

På söndag morgon var det bara att checka ut, åka till färjan och köra hemåt. Gotland var helt fantastisk och jag är så glad att jag äntligen fick åka dit. Särskilt med bästaste reskompis Anna.

Film nedan.

Omgivningen är kullig och mycket varierad med öppna marker, löv- och barrskog och gott om sänkor och våtmarker.

Fredagen den 23e maj skulle jag grilla med tjejerna från jobbet. Jag jobbade bara fram till lunch och tänkte därefter fördriva tiden i Skövde tills de andra slutade jobbet.

Det blev, på rekommendation från Lee, att vandra runt Karstorpssjön.

Det var en väldigt varm och fuktig dag.

Trädet som lever ”on the edge”.

Här satt jag nästan en halvtimme, i halvskugga och i ljudet av porlande vatten, medan jag chattade med australienska Emily över Facebook Messenger.

Sedan var det att åka vidare hem till Maja för att vila upp mig i hennes svala lägenhet innan grillning.

I’ve got sunshine on a cloudy day

Torsdagen den 10/7. Det är i genomsnitt 27 grader utomhus, med fläktande vind.

Klockan har precis passerat fem på eftermiddagen och jag går runt i underkläder i min lägenhet. Lägenheten där fönster är öppna både mot öst och väst och värmen böljar in genom den vidöppna balkongdörren.

För några timmar sedan låg jag på en gräsmatta vid Simsjön. Min första gång där. Solen stekte huden medan P3 tjattrade på i mina öron. Trots en väldigt bra AC, blev hemfärden runt två-tiden med helt nedvevade (även fastän ”nedvevad” inte riktigt beskriver den process de moderna bilarna använder nuförtiden för att öppna ett bilfönster) bilrutor för att lukta och andas in sommaren som fladdrade i det utsläppta håret.

Genom Spotify strömmade min sommarblandning. ”Sommartider”, Roxette, ”Elle Elle”, ”Danza Kuduro”. Men när ”La Primavera” började arbeta sig igenom basen i bilstereon, började tårarna beta sig nerför mina kinder. Att det verkligen finns något som ”glädjetårar”. För det är vad sommaren är för mig. Glädje. Så mycket att jag ibland känner att jag spricker.

Sommaren, som faktiskt var den största anledningen bakom mitt val att plugga i Australien (inte skolor). Jag söker mig efter värmen och är verkligen inte den som säger vitt och brett att jag längtar efter sommaren för att i nästa andetag beklaga mig för att det är för varmt.

Så här vandrar jag omkring, i lägenheten, och njuter av den varma luften, av att knappt behöva ha något på mig, av att det svettas mellan mina lår när jag sitter framför datorn och att jag hör hur Sverige runt omkring mig vaknar till liv.

Det bästa är att detta kanske bara är början. För vi har ju hela juli och augusti kvar. Och förhoppningsvis kommer det fler fina dagar.

det lilla torpet i skogen

Det har talats mycket om Torpet. Detta ställe ute i skogen utanför Röstånga som Linda har tagit över efter sin farbror. Jag hörde om det i vintras; historier gav då bild till ett kallt litet hus där Emil höll på att riva ut både golv och väggar. Sedan hörde jag om det i våras; då det fortfarande var rätt så kallt ute i skogen och blött. Och det var väl sisådär beboeligt. Sedan kom sommaren och jag började känna mig redo att hälsa på i detta torp i verkligheten. För nu kunde det väl varken vara blött, kallt eller blåsigt.

Det var en varm sommardag lördagen förra helgen som jag lämnade Billeberga bakom mig och styrde bilen mot Röstånga. Torpet var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade sett framför mig ett litet rött hus med vita knutar och jovisst var det så, men det var inte bara ett hus. Och särskilt litet var det inte heller. Bror Emil visade mig runt genom två mindre boningshus, med plats för gäster, ett inglasat uterum och en stor träverkstad. 

Den enda vattenkällan är en hederlig gammal brunn. Tyvärr är vattnet inte drickbart enligt tester, men det är ändå något speciellt i att se Emil hissa upp vatten i en spann ur brunnen för att vattna blommorna.

Det har även tillkommit en gunga till torpet. Ett riktigt mästerverk i min mening. Bror har verkligen lyckats få gungan att kamoufleras.

Brorsdotter Juni kom och mötte mig när jag öppnade bildörren. Sedan var det guidad tur genom handhållning. Därefter studsmatta, lek i kiosk och även blomplockning.

Utanför torpet ligger en liten äng, som tillhör ägorna, där Juni och jag strosade runt för att plocka en liten bukett blommor att ha till matbordet.

Vi hamnade ute på grusvägen vid en ganska stor brevlåda.

Så pass stor att Juni kunde klättra in i den och erbjuda mig bark och torkade löv genom luckan. Brevlådan hade blivit affär. 

Medan brorson Loke tog sin förmiddagslur åkte Linda och Juni för att handla lite lunch. Jag hamnade i hängmattan och stannade världen där ett tag medan jag långsamt gungade sidledes.

Det blev fest. Emil grillade upp en stor bit kött medan Juni hoppade lite studsmatta. Igen.

Grillat kött, grillade grönsaker, bernaisesås… Ja, det smakade väldigt gott.

Loke var inte så där imponerad av maten, då han redan hade matats innan oss. Men när han väl fick en gurkbit på en gaffel sken hela ansiktet upp. Gurkbit utan gaffel = mindre intressant.

Här på den lilla verandan hade Juni affär. Hon sålde sten mot betalning av sten. 

Det ligger även en större skog på ägendomen. Det tog inte många sekunder innan myggen attackerade. De levde visst därinne.

Loke käkar grus, jord, stenar och kottar. Bevisen finns i hans ansikte.

Inne i skogen fanns det troll, enligt familjen. Emil hade byggt en trollbro över ett dike där det rann mycket vatten under den blötare perioden.

Jag måste erkänna; det var faktiskt lite trollskt därinne i skogen.

I skogen plockade vi platta små stenar. Det hade nämligen inhandlats färg och lim som skulle användas till att göra små troll att sätta på stenmuren. Linda var beundransvärd i sitt multitaskande; ålande, snorig son som ville suga på stenar, helst äta färgen och tugga lite på limmet och en dotter som helst doppade penselstrå och hela skaftet i färgburken samtidigt som hon saknade tålamodet att låta färg och lim torka. Ovanpå detta försökte även Linda förhindra att någon tog tag i min kamera eller kladdade färg på mig. Ja, kalabalik på småbarnsfamiljsnivå.

Medan de små trollen torkade blev det ”avslappning” vid den gamla grinden.

Gissa vem som gnagde på grind och försökte få i sig mossan?

Lite blad slank också ner.

Loke levde upp till sin tröja denna dag.

En liten terrorist.

Trots stenar, grus, kottar, mossa, gurka på gaffel och grind så var inte Loke riktigt nöjd. Han försökte även tugga i sig sin fars näsa.

Emil såg lite rädd ut när den där snoriga sonen med nya vassa tänder förgrep sig på honom i hängmattan.

Men allting slutade väl och vid halv fem begav jag mig hemåt igen. Det var riktigt mysigt det där torpet. Jag tackar familjen ödmjukast för underhållningen, det kontrollerade kaoset, blomplanteringen, den goda maten och träningsvärken.