Lycka är att INTE ha borrelia

IMG_1634

Tänk så lätt man glömmer bort hur det känns att vara lycklig. Att vara lätt i kroppen och tycka att det är helt okej att gå upp på morgonen. Att det inte känns som någon bedrift att vara social, gå på middagar, gå ut, leka med syskonbarn, jobba, leva.

Jag har inbillat mig länge att jag nog är lycklig ändå. Vi har alla våra dalar och ångestfyllda stunder (men mina varade ibland i veckor och månader), men det hör väl till det där livet? Man kan inte vara lycklig hela tiden.

Eller?

Såklart inte. Men den senaste veckan har jag upptäckt att det finns en grundlycka. Därefter läggs mindre roliga saker ovanpå lite då och då, men de kan man hantera så länge basen är bra och stabil. Man behöver inte trilla ner i den djupaste ångesten med panikattacker och insomnia bara för att man har gjort ett litet misstag.

Med facit i hand vet jag inte hur länge sedan det var jag hade en grundlycka. Jag vet att de senaste två åren har jag haft svårare och svårare att svara på frågor. Vilka frågor som helst. Enkla personliga frågor eller svåra yrkesmässiga frågor. Om man exkluderar det senaste halvåret så har det inte varit själva informationen som har varit särskilt svår att tillgå, snarare mekanismen att öppna munnen och faktiskt bara svara. Ett fenomen som är svårt att förklara och, trots att jag har levt med det länge, förstår jag mig inte riktigt på hur det kunde bli så. Hur kunde det bli ett problem att prata?

Allting har varit väldigt svårt. En osynlig kraft har tryckt ner mig i sängen varje morgon när väckarklockan har ringt och samtidigt effektivt tejpat ihop mina tunga ögonlock. När jag väl har tagit mig ur sängen har det varit med huvudvärk, yrsel och oftast illamående. Detta har avtagit ju längre jag har varit vaken. Men under dagen har jag fryst – täckt under lager på lager av kläder, huden har torkat och brutit ut i sporadiska utslag, ögonen har varit fyllda av sand, munnen har saknat saliv, illamåendet har kommit och gått i styrka – men alltid varit närvarande, benen har blivit svagare och svagare trots aktivt tränande, yrsel och dimmig syn, håret har trillat av och varit både fett och torrt, kroppen har samlat vätska (upp till 2 kg vätska per dag), leder har börjat värka, och tröttheten har varit min trogna följeslagare (snarare stalker).

Till sist började jag känna mig dum. Jag tappade ord och kunde vid slutet av meningen inte komma ihåg vad jag hade sagt i början av meningen om jag inte koncentrerade mig. Att hålla mer än en sak i huvudet åt gången var att be om hårdsmälta i hjärnan. Att jobba som veterinär blev en monumental uppgift. Att bara jobba på ett tryckeri och lära mig nya uppgifter visade sig vara nästintill omöjligt.

I desperata försök att bevara i alla fall fasaden av den intelligens som jag alltid hade känt att jag kunde lita på, la jag ibland energi på att bortförklara varför jag inte kunde komma ihåg, inte kunde hitta orden, verkade förvirrad och tankspridd.

Min förklaring var; Jag var utbränd.

Diagnosen fick jag 2013. Det är fyra år sedan. Trots deltidssjukskrivning påbörjade mitt tillfrisknande inte förrän jag sa upp mig helt från veterinäryrket. Jag höll mig borta tills november 2015. Då började jag en deltidstjänst på en mindre filial till en djurklinik. Tjänsten, med de få timmarna och det minskade ansvaret, var för bra för mig att ignorera. Det skulle vara den perfekta möjligheten för mig att långsamt och sakta återgå till yrket som hade bidragit till min utbrändhet.

Men trots att jag tog det långsamt och det bokades lätt (i början i alla fall) så var mitt tillfrisknande, tillsammans med tidens gång, inte som jag hade förväntat mig.

Inte ens när jag träffade mitt livs kärlek och lyckan borde vara som ett läkande plåster för allt jag hade gått igenom, lättade varken den fysiska eller psykiska dimman. Trots att jag kände mig mindre stressad, sov bättre och hade ett separat privatliv från mitt arbetsliv, mådde jag snarare sämre och sämre.

Till sist slutade jag skylla på en utbrändhet som det verkade ta extremt lång tid att återhämta sig från och gick vidare.

Och fann borrelia.

Jag vet inte när jag fick det eller genom vilken fästing, men den 24 augusti 2013 svullnade min högra lymfkörtel på halsen. Helt utan anledning. Helt utan halsont. Jag var mitt uppe i början av utredningen av min utbrändhet och min dåvarande läkare sökte utan resultat efter en förklaring. Läs inlägget om det här.

För att göra en lång historia (inlägg) kort(are), har jag nu äntligen fått borrelian under kontroll. Det var inte så enkelt som det kanske verkar och jag kommer antagligen skriva ett inlägg bara om den resan i framtiden, men just nu kan jag bara meddela att i princip alla mina (30+) symtom har försvunnit.

Det som jag länge har förklarat som utbrändhet har egentligen varit borrelia. Det sägs att om borrelia inte bryter ut direkt (om immunsystemet håller det i schack) kan det ligga latent bara för att utlösas vid en förändring i immunstatus, t.ex. vid stress. Min (starka) misstanke är att borrelian utlöstes av min kroniska stress i augusti 2013, då borrelia kan ge svullna lymfkörtlar. Med andra ord var jag plötsligt inte bara utbränd utan hade även borrelia.

När jag började återhämta mig från stressen fanns borrelian kvar. Och gjorde mig sämre och sämre. Gjorde mig kallare och mer och mer nedsatt.

Nu vill jag meddela att jag mår bra. Jag är äntligen mig själv igen. Jag känner mig lätt i kroppen och blir inte irriterad av minsta lilla sak. Och veterinärjobbet börjar äntligen kännas mer bekvämt. Men det tog 4 månaders behandling, forskande och envishet.

Borrelia är inte att leka med. Det kan verkligen förstöra ens liv. Jag är lyckligt lottad som har en nyfiken far som köper in specialmikroskop där man kan undersöka sitt eget blod och upptäcka en kronisk sjukdom som förklarar alla symtom man har haft de senaste (minst) 4 åren. Jag är lyckligt lottad att jag har ärvt samma nyfikenhet och envishet och därmed kan leta fram den mest effektiva behandlingen.

Nu ser jag fram emot framtiden, där jag är lika optimistisk, energisk och glad som jag var när jag var yngre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s