vi drar till fjällen

I första veckan av januari åkte jag till Sälen tillsammans med bröderna Emil, Hans och Patrik, syster Fanny, syskonbarnen Juni och Loke, mor, Sven-Arne och Linda. Så det är kanske dags att nu, när solen börjar värma och knoppar slår ut på träden, att avsluta vintern 2013/2014 med ett inlägg från den resan.

Juni, Loke, Linda och Emil övernattade hos mig mellan lördag till söndag för att förskona barnen från en alltför lång resa. Juni hittade sitt lilla fat, en tesked och salt- och pepparkvarn som hon lekte servering med förra gången hon hälsade på och grejade med det ett tag, iklädd hennes födelsepresent; en rosa klänning från sin faster Josephin.

Jag följde därför med detta gäng i bilen resten av resan upp till fjällen.

Stugan låg på Vintergatan. Husen var små trähus och när mörkret föll glimmade vägen som ur en Astrid Lindgrens saga. Liftarna var precis utanför huset, vi kunde se dom från köksfönstret. Så nära har jag aldrig bott lifterna under de år jag har åkt skidor.

Det var lilla Lokes första tur i Sälen. Han spenderade mest tid passandes av Sven-Arne.

Sportiga Linda.

Fanny vill helst vara anonym.

Och det var första gången Juni stod på skidor.

Patrik var också lite diskret i sin identitet.

De första två dagarna innebar mycket ”ligga i backen” då Hans försökte bestämma sig för vilket håll han skulle ha fästena på snowboarden på. Här hjälper Patrik till.

Första åket; det snöade och var plusgrader.

Mor var redo.

Jag var också redo. Snön var väldigt blöt och tung. Ett stort problem för snowboardsåkarna i gänget, ett tungt och trögt problem för skidåkarna.

Gänget i Patriks skidglasögon.

Såklart fick man åka i liften Ripan också.

Juni åker stollift för första gången.

Det tyckte hon nog var lite spännande.

Emil var första skidinstruktör, men Juni gick även i skidskola.

En dag åkte vi till Valles värld, en avstickande ”äventyrspark” bredvid de vanliga backarna. 

Mor hittade utklädsel.

Gänget i Valles Värld.

Juni hamnade i utkikstornet.

Vanligtvis åker snowboardare ensamma då de sitter gränsle över liftstången. Patrik och Hans var så gulliga för att de oftast åkte tillsammans, och då blir det ju mittemot varandra.

Sedan begav vi oss till Hundfjället för att besöka Trollskogen. Jag har aldrig varit där. Dagen till ära låg det en måttlig dimma över skogen, vilket passade väldigt bra med Trollskogen. Temperaturerna som hade varit på plussidan i början av veckan hade nu börjat trilla och låg runt -14, vilket kändes i tårna efter ett tag. Andra dagen i fjällen regnade det när vi åkte skidor och sedan blev det riktiga minusgrader; sån variation har jag aldrig varit med om när jag har varit på skidsemester.

Det var svårt att fånga dimman, men här var lite av den i alla fall…

Jag hade lovat Carola på jobb att dricka en kopp varm choklad (då jag vanligtvis inte äter socker) på toppen. Det blev riktigt inte av som jag hade tänkt mig; istället blev det en pappersmugg på Hundfjället. Bildbevis ovan.

Sedan kom det väldigt mycket snö. Sista dagen i backen hade det snöat ca 10 cm under natten, vilket innebar att nysnön hade lagt sig ovanpå de pistade backarna. Det var väldigt fint att åka i, då vi var ute tidigt på morgonen. Snön var lätt som dun och den hårda ytan under var nypistad och stabil. Helt underbara åk.

Alla var nöjda.

Den dagen var det minus 15 grader och Linda fick avbryta åkningen när hennes näsa började bli vit och vi blev oroliga över att den var i farozonen för köldbrand.

Mor och jag samlade mest på oss snö i ansiktet. Det fastnade i alla de små håren i ansiktet.

Jag blev vithårig och fick mustasch.

Loke spenderade mest tid inomhus. Han var nöjd bara han fick något att slå med i golvet. Presentsnöre var också uppskattat.

Denna bild blev alldeles för överexponerad, men när jag drog ner exponeringen i Photoshop blev det rätt så coolt ändå, så jag behöll bilden.

Jag blev väldigt förtjust i lilla Loke under vistelsen. Jag har knappt träffat mitt nyaste syskonbarn, men han är väldigt lugn, go och kramvänlig.

Han älskar sin energiska syster väldigt mycket. Man ser riktigt hur det lyser om honom när han ser sin syster. Och när hon sen gör eller skriker till blir han helt till sig.

Han är också väldigt intresserad av Junis mat.

Det blev mycket ”Shrek”, ”Trassel”, bokläsning, TV-spel och bus under den där veckan. Jag blev lite överrumplad av all aktivitet och energinivån att det var tur att jag hade ett ”eget” rum där jag kunde dra mig undan och lägga mig i tid (vilket blev ungefär vid 20-tiden varje kväll).

Här lagar Sven-Arne mat.

Mobiltelefoner blandas med vattenglas, böcker och spel. Ett typisk tv-rumsbord i en småbarnsfamilj?

Vi bodde på andra våningen. Det var en ny upplevelse att gå i trappa med pjäxor.

Vintergatan.

Liften utanför vårt hus.

När snön ligger på trädgrenarna och lamporna tänds i backarna, då är det fruktansvärt mysigt med fjällen.

Filmen sammanfattar det mesta.

Annonser

En reaktion på ”vi drar till fjällen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s